Signerat – Hanne Kjöller.
Det var en blandning goda och dåliga nyheter som luftades i den grönmålade riksdagskorridoren utanför socialförsäkringsutskottets sammanträdesrum på tisdagen. Till de goda hör att regeringspartierna backar på en rad punkter där de fått rättmätig kritik. Till de sämre hör hur socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (M) förklarar hur man nu tror sig fångat upp alla ”de grupper och de fall” regeringen finner skyddsvärda och så räknar han upp ännu lite fler diagnoser.
Men diagnos är en sak. Förutsättningarna att tackla en sjukdom något annat. Det är biologiska skillnader på att vara 20 eller 60 år. På att vara pigg och rask innan en sjukdom slår till eller från början försvagad av funktionshinder, nedstämdhet, grava sociala svårigheter eller annat. Alla tänkbara kombinationer kan inte raddas upp i ett förarbete utan att man också denna gång missar en rad omständigheter.
I förslaget till lagtext sammanfogas undantagen under en formulering om ”oskäligt”. Rättsosäkert, menar oppositionen. Men vad är alternativet? Det går inte att hitta en lagstiftning som täcker varje aspekt av livet. Här måste någon form av praxis utmejslas. Gärna så stram så att vi inte trillar tillbaka till den flytande definition av sjukdom och arbetsoförmåga som gjort världens friskaste folk till världens mest sjukskrivna.
Till ytterligare en av de goda nyheterna måste adderas det faktum att ingen i vänsteroppositionen säger sig vilja tillbaka till den sjukförsäkring som varit. Men samtidigt vill de bort från tidsgränser. Jag frågade om den kvinnliga lärare som framträdde i gårdagens SvD och som varit sjukskriven för stress och värk i varierande grad under 12 år. Var det rimligt? Ja och nej, menade trion. Ja, för att man ska kunna vara sjukskriven så länge man behöver. Nej, för att man måste fundera över vad arbetsgivaren gjort för att anpassa hennes arbete.
Eller, menar jag, kan man fundera över om läraryrket är det bästa för en hyfsat ung människa som inte under tolv år klarar av att ens någon period arbeta heltid. Samt om inte vänstertrions önskan till en sjukförsäkring helt utan tidsgränser tar oss tillbaka till den vi en gång hade.