Signerat - Hanne Kjöller.
En ensamstående mamma och sjukpensionär hade 800 kronor kvar på kontot när hennes treåriga dotter fick hög feber och hon åkte in till akuten (DN i går). Är det febern eller det trista saldot som är sjukvårdens uppgift att behandla? Ska de skattekronor vi avsätter för sjukvården gå till sjukvård eller till taxiresor till och från sjukvården? För mig är svaret glasklart: Hellre bra vård än en aldrig så förnämlig transportservice.
Därför är det utmärkt att landstingen, som DN rapporterade om i går, börjat styra upp ofoget med sjukreseintyg även om besparingarna som redovisas är ytterst blygsamma. Rutinerna ser säkert olika ut på olika håll i landet, men mina egna – förvisso något ålderstigna – erfarenheter från Sveriges största olycksfallsmottagning är bara för bedrövliga.
Ett exempel: En man från en av skärgårdskommunerna som klippt upp ett yttepyttigt sår i tummen när han beskar rosenbusken ville ha – och fick – betald taxi hem. På blanketten intygar läkaren att patientens tillstånd krävt taxiresa. Minsann. Vad var alternativet: Att gå på händerna?
Det finns naturligtvis personer som inte kan gå. Och där är det rimligt med någon form av subventionerade resor. Men att rutinmässigt skriva ut intyg om taxiresor till alla som stuckit in näsan på en akutmottagning är både orimligt och oansvarigt.
Kroniskt sjuka är en utsatt grupp. Vissa mer än andra. Att vara beroende av dialys flera gånger i veckan är förfärligt. Enda förklaringen till att människor står ut är att alternativet – om det inte är en ny njure – är så mycket värre. Utan behandling dör man.
Hur långt ifrån sjukhuset kan man kosta på sig att bo om man för resten av livet behöver ta sig dit tre, fem eller kanske till och med sju gånger i veckan? Det går naturligtvis inte att svara på i termer av exakta mått. Men någonstans bör politiker och patienter börja ställa sig frågan om det är rimligt att lägga uppemot flera tusen kronor i veckan på resor för EN person som valt att bo långt borta från sin vård, när vi i Sverige inte tycker oss ha råd med mediciner till svårt PKU-sjuka barn. Det är bakvänt och inhumant.