Signerat - Johannes Åman.
Föräldrar kan försöka kontrollera sina barn med hjälp av regler och sanktioner. Det är i viss utsträckning nödvändigt. Men för vart år som går blir uppfostringsuppgiften alltmer paradoxal. Ytterst är ju målet frihet, att barnet ska flyga ut på egna vingar som en stark, självständig egen individ. Den inre kraft som då krävs kan inte kommenderas fram. Den måste ha vuxit fram inom barnet självt.
Ett liknande problem möter lärare i klassrummet. Att ställa krav är nödvändigt. Men verklig framgång är att få eleverna att göra kunskapen till sin och att vilja lära sig mer efteråt. Också skolpolitikers framgång är beroende av att den yttre kontroll som de försöker utöva inte stannar på ytan. Det är lätt att ställa krav på skolor och lärare. Det svåra är att få dem att göra de bakomliggande målen till sina i stället för att bara taktiskt anpassa sig.
När George W Bush 2002 fick kongressens stöd för sin utbildningsstrategi ”No child left behind” var tanken att hårda krav skulle tvinga skolorna till bättring. Delstaterna fick i uppdrag att genomföra standardiserade prov i engelska och matematik. Skolor som flera år i rad försämrade sina resultat skulle straffas.
Men det blir inte alltid som man tänkt. Många delstater sänkte sina krav för att hyfsa siffrorna. Fixeringen vid standardproven i engelska och matematik ledde också till att undervisningen snävades in för att passa proven och att undervisningstid togs från andra ämnen.
Den nuvarande administrationen vill förändra Bushs skollag. Men av den skiss som presenterades för kongressen på måndagen framgår att även Barack Obama vill intervenera i skolor som fungerar illa. Lärarfacken gillar inte alls att såväl rektor som delar av lärarkåren ska kunna sägas upp i sådana skolor.
Obamas idéer till ny skollag är ännu inte särskilt konkreta. Men sättet på vilket han talar om skolans uppgift är ändå hoppingivande. Han erkänner att kontroll uppifrån aldrig räcker. Det krävs en balans mellan yttre tryck, eget ansvar och stöd att utveckla den egna förmågan.