Signerat – Erik Helmerson.
Stockholms skolor ska bli tuffare mot föräldrar som vill resa bort med sina barn mitt under terminen, kunde DN berätta på fredagen.
Om någon upplever det som ett stort skolproblem att man tar sommarlov under sommarlovet och inte i april, kan det ses som belägg för att vi lever i ett till stora delar välmående samhälle. Men ett stort problem tycks det likväl vara. Många föräldrar verkar tämligen oförstående: Det är dyrt att resa till Thailand eller till släktingarna i hemlandet under lovet. Då får vi väl åka när det inte är lov.
Men, som påpekas i DN:s artikel, skolplikten omfattar även föräldrarna. Skolan är ingen fritidsgård dit ungarna kan gå om de inte har något viktigare eller roligare för sig. Det är självklart att det måste finnas ett tydligt regelverk för ledighet, att detta regelverk är restriktivt och att rektorn ges auktoritet att bedöma när det ska göras undantag.
Men, invänds det, blir då inte kraven på rektorerna omänskliga? Och öppnar det inte för godtycke, speciellt som det står i förarbetena till Skolverkets allmänna råd om frågan att hänsyn ska tas till elevernas studiesituation?
Motargumentet är att det ingår i en rektors jobb att kunna ta just den här typen av tuffa diskussioner, även med krävande curlingföräldrar som ser sin solresa gå i moln. Och ”godtycket” är bara ett uttryck för något som är ganska självklart, nämligen att ju mer en elev riskerar att halka efter i skolan, desto viktigare är det att eleven är där.
Åtgärderna mot frånvaron kommer alltså efter rapporter om att bortresta elever är ett växande problem för landets skolor. När nu regelverket ska stramas upp kommer det inte att vara friktionsfritt. Det lär bli skarpa toner på rektorsexpeditionerna, arga föräldrar och besvikna barn.
Men om resultatet blir minskad oklarhet om reglerna och ökad närvaro i skolan är det värt det. Det borde inte ta alltför lång tid för föräldrarna att lära sig hur proceduren bör vara: först söka ledigt, sedan boka resa. Inte tvärtom, oavsett hur många tusenlappar man sparar.