Skatteintäkterna sinar. För kommunerna liksom för staten. Budgetprognoserna spricker på ett dystert vis och det måste sparas.
Kommunerna har lite tur i oturen. Utbildning är en av de tunga budgetposterna, men nu sjunker elevantalet och därmed är det naturligt att dra ner på anslagen. Om politikerna konsekvent formulerat skolbudgeterna i skolpeng per elev hade det blivit svårt att protestera mot besparingar eftersom det då framgått att skolpengen faktiskt skrivits upp med inflationen. Eller åtminstone legat still, med en liten nedskärning som resultat.
Men nu talar politikerna oftast om att spara X antal miljoner på skolan och då blir det livat. Ibland utan anledning. Ibland med.
På Edvardlundsskolan i Torshälla skriver rektor Leif Örnå till föräldrarna med barn som valt profilerna fotboll, innebandy eller handboll och beklagar att idrottsklasserna mister sin frukost och sina mellanmål från 20 april.
”Konsekvensen är att eleverna inte får något näringstillskott, naturligtvis inte bra, speciellt på eftermiddagar, när eleverna ofta går direkt från skolans träning till klubbens träning. Detta kan naturligtvis av-
hjälpas om föräldrar själva skickar med någon form av matsäck”, skriver rektor Örnå.
Sådana besked leder inte till uppror, utan snarare till funderingar om varför det alls infördes kommunalt betalt krubb.
På Djäkneparksskolan i Norrköping – kommunal friskola, ett begrepp som saknar fast definition – konstaterar rektor Johan Norman nöjt att neddragningen av den allmänna skolbudgeten inte berör verksamheten i större omfattning. Fastän elevkullarna i kommunen krymper så tvingas man säga nej till elever på grund av platsbrist. Fulla stolar, fullt konto. Övriga sparkrav är på minimarginalen.
Det är i stället ett annat beslut som drabbar Djäkneparkseleverna, och som visar att en ”kommunal friskola” inte är särskilt fri. Norrköpings kommun har i sparsyfte infört anställningsstopp. Fast anställda lärare som blir övertaliga på en skola när eleverna blir färre placeras då om till andra skolor, där de handplockade vikarier och nyanställda lärare som varit med och gjort skolan populär i stället mister jobbet.
Eleverna i klass 7E blev urarga när det visade sig att deras mentor riskerar att bli av med jobbet. De gjorde plakat och demonstrerade på Tyska Torget. Överste skolpolitikern, Lars Stjernkvist (S), uppskattade elevernas initiativ, pratade med dem, men utan att ändra sig.
– Dessvärre är vi oense. Jag anser att man främst bör ta hand om de fast anställda medan eleverna tycker att man ska använda de bästa lärarna, förklarade Stjernkvist i NT.
Möjligheten att anställa någorlunda som man vill har bara riktiga friskolor. Och det kommer inte att ändras med den nya skollag regeringen presenterar framåt sommaren. På många andra sätt kommer man att minska skillnaderna i villkor mellan offentliga och privata skolor. Till exempel ska friskolorna få extra pengar när kommunerna indirekt givit sina egna skolor mer genom att låta dem dra över budget, enligt lagrådsremissen ska däremot inte det motsatta förhållandet råda, att skolpengen till friskolor genast krymps när anslagen till kommunala skolor gör det.
Denna ojämlikhet ogillar Lars Stjernkvist, liksom det folkpartistiska oppositionsrådet i Norrköping Mathias Sundin.
Skälet till att regeringen inte föreslagit total likhet finns i förvaltningslagen. Den stadgar att myndigheter inte får ta tillbaka sina egna ”gynnande beslut” som rör privatpersoner eller privata verksamheter. Alltså, har kommunen beslutat att skolpengen för nästa år är 50 000 kronor är det så. Basta. Även om den kommunala ekonomin går fullständigt åt fanders och offentliga skolan får hårda sparbeting. Nedskärningen kan då inte drabba friskolorna förrän upp till ett år senare.
Tanken är god. Enskilda medborgare ska ha rättstrygghet, veta vad som gäller. Men friskolor är i praktiken en del av det offentliga utbildningsväsendet och bör leva under samma villkor som sina kommunala konkurrenter. Därför bör regeringen tänka ett varv till och stadga att rätten till skolpeng villkoras av att mottagaren är införstådd med att det kan dimpa ner en akut minskning likväl som en insättning på kontot.
En sådan försämring av reglerna skulle faktiskt göra friskolorna gott. För det sista de behöver är att friskolekritikerna med rätta kan hojta om att de privata alternativen är otillbörligt gynnade.