Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Släpp honom inte fri

Valet av EU-kommissionens ordförande ska bli mer demokratiskt, sägs det. Risken är att maktkoncentrationen i stället ökar.

I Bryssel är förberedelserna för nästa års val till Europaparlamentet i full gång. I vissa kretsar är förväntningarna högt uppskruvade och stämningen på topp.
De mest hängivna tror att valet i maj 2014 kommer att innebära ett genombrott för demokratin. Partigrupperna i Europaparlamentet har uppmanats att utse var sin kandidat till posten som kommissionens ordförande och det surrar av spekulationer.

Kommer Martin Schulz att nomineras av socialisterna, eller är det provocerande att sätta en tysk högst upp på listan? Kan verkligen EPP, den konservativa och kristdemokratiska gruppen, nominera Polens premiärminister Donald Tusk som i så fall måste avgå från sitt uppdrag som regeringschef?

Och det finns fler frågor: Är inte liberalernas renlärige federalist Guy Verhofstadt avskräckande i dagens Europa? Varför är det så få kvinnor med i spekulationerna? Åh nej, vill verkligen Barroso fortsätta fem år till?!

Förhoppningen är ändå att ett mer politiskt val av kommissionens nästa ordförande ska innebära ett steg framåt för demokratin.

Tanken är inte ny. En av Europas mer framträdande EU-forskare, britten Simon Hix, har pläderat för detta begränsade systemskifte under lång tid och hans bok ”What’s wrong with the European Union & how to fix it” har sålts i många upplagor.

Simon Hix förespråkar en tydligare politisering av besluten i EU. Han anser att den nuvarande konsensuskulturen innebär att medborgarna har svårt att utkräva ansvar. Demokratin skulle främjas av att fler kandidater öppet slåss om uppdraget som kommissionens ordförande, hävdar han.

Majoriteten i Europaparlamentet håller med och Folkpartiets Cecilia Wikström är entusiastisk. I en intervju med Ekot (11/3) förklarar hon att det nya sättet att välja kommissionens ordförande på kommer att öka EU:s legitimitet.

Hittills har valet skett bakom lyckta dörrar. Regeringscheferna har kohandlat och resultatet har ofta blivit en slätstruken kompromisskandidat. Och visst vore det befriande att slippa de slutna rummen och de hemliga överläggningarna.

Men det pågående experimentet i EU-demokrati leder till en lång rad besvärliga och hittills obesvarade frågor.

Ska till exempel Martin Schulz stå högst upp på Socialdemokraternas lista i Sverige? Nej, medlemsländerna är valkretsar när Europaparlamentet väljs och därför kommer det fortfarande att vara svenskar som kandiderar i vårt land. Svenska medborgare kommer inte att kunna lägga sin röst på Schulz, ändå ska affischer med hans bild klistras upp i Sverige om han blir socialistpartiernas kandidat. Förvirrande.

Och hur ska man begripa vilken politik som gäller? Martin Schulz före­språkar en mycket mer federalistisk EU-politik än många socialdemokrater i Sverige, men hur ska väljarna veta på vilken linje de röstar? Mycket oklart.

Rent formellt är det dessutom ingen klockren valprocess. Enligt artikel 17 i Lissabonfördraget ska kommissionens ordförande utses ”med hänsyn till valet till Europaparlamentet” men det är Europeiska rådet (toppmötet) som föreslår kandidaten. Snårigt.

Risken är uppenbar att valet 2014 leder till besvikelse. Det är fortfarande de politiska ledarna som har sista ordet.

Dessutom: är det verkligen klokt att försöka ge kommissionens ordförande demokratisk legitimitet, som om han vore en regeringschef?

Kommissionen är en överstatlig institution med stor makt och många befogenheter. Tjänstemannaorganisationen i Bryssel har ensam rätt att föreslå nya EU-lagar, makt att fatta beslut om vissa av dessa, rätt att övervaka att lagarna följs och befogenhet att dra länder som anses bryta mot reglerna inför rätta.

Tvärtemot föresatserna kan valet därför innebära ökad maktkoncentration, eftersom det leder till berättigade förväntningar på politisk handling. Men kommissionens inflytande borde inte bli ännu större, utan begränsas.

Nej, fördjupa hellre demokratin i EU nationellt och genom att stärka Europaparlamentet. Låt gärna fler kandidera till jobbet som Barrosos efterträdare och ordna öppna utfrågningar. Men låtsas inte att kommissionen är unionens regering.