Signerat – Erik Helmerson.
Verksamheten hos SNS, Studieförbundet näringsliv och samhälle, ”bidrar till att beslutsfattare i politik, offentlig förvaltning och näringsliv kan fatta välgrundade beslut”, meddelar organisationens hemsida.
Det är tveksamt om SNS-rapporten ”Konkurrensens konsekvenser” lämnat annat bidrag än att låta beslutsfattare i politik, offentlig förvaltning och näringsliv gå loss på varandra i ett våldsamt gräl som fortfarande får marken att skälva. Leif Pagrotsky (Expressen) och Malin Ullgren (DN) var i går så överens att de till och med använde i stort sett samma formulering: författarna tystades av näringslivet för att rapporten inte ropade ”halleluja” om privatiseringar av välfärden.
Och det är sant att SNS forskningschef Laura Hartman, som inom parentes själv feltolkade rapporten i en DN Debatt-artikel, avgick för att hon belades med munkavle. Men denna applicerades inte av ”näringslivet” utan av Anders Vredin, hennes chef. För detta fick han lämna sin post.
Visst var många till höger kritiska till rapporten. Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, kanske gick längst när han kallade den ”bedrövlig”. Men Svenskt Näringsliv är en lobbyorganisation, så man borde inte bli över sig förvånad när den lobbar.
Särskilt hegemonisk var heller inte kritiken: Även om den där högerhallelujakören uteblev hördes den desto starkare från vänster, där rapporten blev övertolkad som en Michael Haneke-rulle på Filmvetenskapen. Den som läst texten vet att slutsatserna var högst beskedliga.
Nu fortsätter skeendet att övertolkas. De debattörer som ser stora hot mot forskningens frihet för att en SNS-rapport drar på sig hård kritik är helt enkelt för uppe i för högt varvtal. Forskningen måste mycket riktigt stå fri – men då måste den också kunna tåla kritik, även hård, polemisk och ibland rent felaktig kritik. Kritik är nämligen inte samma sak som censur eller munkavlar.
Ändå är det tveklöst att SNS rykte fått en hård törn av rapportens efterspel. Att en vd:s klumpiga agerande får flera forskare att lämna förbundet, och riskera andra forskares fortsatta medverkan, är allvarliga saker. Men nu är vd:n borta och SNS får slita med att reparera sitt renommé.
Kritiken lär komma även i framtiden. Den hör till, och den behövs.