Signerat – Hanne Kjöller.
Rapporterna från Somalia är ofta motsägelsefulla och svartkantade på en och samma gång. För bara någon dryg vecka sedan var problemet att hjälporganisationerna inte fick in några pengar. Det talades om medieskugga och om att vi i vår del av världen var upptagna med de norska terrordåden.
Därefter har det talats mindre om viljan att hjälpa och mer om i vilken mån hjälpen når fram. Röda korset tvekar inte. På sin hemsida hävdar organisationen att uppgifterna i medierna helt enkelt inte stämmer.
Rörelsen har sedan i början av augusti försett 162.000 människor i centrala och södra Somalia med en månadsranson mat. 27.000 i Mogadishu har också fått hjälp.
27 000. I en miljonstad. I ett katastrofläge.
I förra veckan nåddes vi för ovanlighetens skull av en hoppfull nyhet. Den islamistiska terrorgruppen al-Shabaab har lämnat Mogadishu och därmed borde hjälpsändningarna till huvudstaden nå fram. Såvida inte någon tagit över affärsverksamheten med att obstruera eller kräva mutor för att låta ris och vatten passera. Det skulle i så fall kunna vara den väststödda övergångsregeringen.
Eller de soldater från den Afrikanska unionen som finns på plats för att skydda civilbefolkningen. I Human Rights Watchs lägesrapport över Somalia, med det talande namnet ”You Don’t Know Who to Blame”, riktas kritik också mot dessa aktörer.
Om inte de som är satta att bygga upp en stat förmår göra det är katastrofen av en helt annan dimension. Då går det inte att hjälpa människorna utan att samtidigt göda de kriminella gängen. Med biståndspengar byggs korruptionskulturer upp i ett land som ännu inte har någon fungerande statsapparat.
Human Rights Watch kräver i sin rapport att alla parter som begått brott – vilket är alla – ska ställas till svars. Det låter jättebra. Frågan är bara hur. Var lagför man människor som begår brott i ett land utan en fungerande rättsordning? I al-Shabaabkontrollerade shariadomstolar?