Att klippa band är nog ännu roligare än att ta det första spadtaget. För när bandet klipps finns något att visa upp. Så det kan säkert bli en trevlig tillställning när den första etappen av Spårväg city, Sergels torg–Waldemarsudde, invigs på lördagen.
Från och med måndag går spårvagnarna enligt ordinarie tidtabell, vilket innebär att Stockholm för första gången sedan högertrafikomläggningen 1967 kommer att ha spårvagn i innerstaden i reguljär trafik.
Om det var vettigt att satsa så hårt på att få en etapp klar före valet kan diskuteras. Men i grunden har den borgerliga majoriteten i landstinget och Stockholms stad räDet är hög tid att vi åter satsar på spårväg. Inte för att spårväg är bättre än tunnelbana och buss utan för att vi behöver den som komplement.
Tunnelbanans styrka är snabbhet och hög kapacitet. Nackdelen är att den är så dyr att bygga att det krävs mycket stort befolkningsunderlag. Dessutom är det glest mellan stationerna, och det tar tid att ta sig ned i underjorden.
En busslinje kräver inga stora investeringar. Den kan göra många stopp och det går snabbt för resenärerna att ta sig ombord. Däremot får det inte plats så många passagerare på bussen, och den fastnar ofta i köer.
Spårväg är perfekt på sträckor där bussen har för låg kapacitet men underlaget inte är tillräckligt för en tunnelbanelinje.
Socialdemokraterna och Stockholms handelskammare har utmålat Spårväg city som ett helt onödigt projekt. Flera av de punkter som den kommer att passera på den färdiga linjens väg från Ropsten via Värtan, Sergels torg och Fridhemsplan till Hornsberg har redan tunnelbanestation. Men att kollektivtrafiken får fler knutpunkter är ingen svaghet utan en styrka.
Spårvägen kan för många resenärer bli ett alternativ till tunnelbanan. För ännu fler är möjligheterna att byta mellan tunnelbanan och den nya spårvägen själva poängen.