Signerat - Johannes Åman.
Mona Sahlin vill inte upprepa Göran Perssons misstag. I stället för att ensam möta en samlad borgerlig allians har hon skapat sin egen allians. I stället för att som 2002 försätta partiet i en situation där Miljöpartiet efter valet kan tvinga det att bryta sina löften till väljarna i Stockholm, försöker hon avföra den heta frågan från dagordningen.
Förbifart Stockholm hade potentialen att bli 2010 års trängselskatt. Men trots uppgörelsen om en folkomröstning upprepar sig historien ändå i viktiga avseenden.
När regeringsmakten står på spel är Socialdemokraterna beredda att behandla Stockholm som en restpost. Folkomröstning ska inte hållas för att stockholmarna önskat en sådan eller för att den är bra för regionens utveckling. Enda poängen är att den löser ett maktstrategiskt problem för partiet.
Efter uppgörelsen om trängselskatt 2002 försökte Socialdemokraternas ledare i Stockholm Annika Billström spela rollen av offer. Det var sant att hon sattes under press av Göran Persson och att han använde trängselskatten för att köpa Miljöpartiets stöd på riksnivån. Men Billström var också själv beroende av Miljöpartiets stöd för att kunna ta makten i Stockholms stadshus.
Och det var ingen annan än hon själv som bäddat för svekdebatten genom att före valet så kategoriskt förklara att det inte skulle bli några trängselavgifter.
Den här gången står företrädare för den nationella nivån och den regionala formellt sida vid sida. Ändå är det som sker minst lika förnedrande för dem som är valda att företräda Stockholm. Socialdemokraterna i regionen är inte bara anhängare av Förbifart Stockholm. De har drivit projektet så hårt och länge att det kan sägas vara deras baby.
Att initiativet till folkomröstningen i Stockholmsregionen kommer utifrån är också svårsmält. Riksdagen kan besluta om nationella folkomröstningar och kommunfullmäktige om kommunala. Men en stat som beslutar att folkomröstning ska hållas i vissa kommuner visar varken den kommunala nivån eller dess väljare respekt.