Det brukar bli maktskifte i Stockholms stad. Sex kommunalval i rad har resultatet blivit en ny politisk majoritet. DN/Synovates nya mätning tyder på att det är slut med bytena. Alliansen har ett kraftigt övertag, nästan lika stort som skillnaden i valet 2006.
Siffrorna är ändå dramatiska, men det beror på vad som hänt inom det rödgröna blocket. Socialdemokraterna fortsätter kräftgången och är nere på 20-procentsstrecket. Miljöpartiet har klättrat till 18 procent och är kanske på väg förbi.
Rikspolitiken styr oftast trenderna även i kommunerna. Det är svårt att bli världskändis på insatser i Stadshuset. Och visst, 2002 tog vänstern hem spelet trots att alla tippade borgerligt.
Men nog ser det ut som om S-försöket att skapa en ny vinnande storstadspolitik fallit pladask.
Och det klart: det nyaste är den löjliga butlern i tunnelbanan. Småbarnsföräldrar skulle få tid att älska och skratta, men blev mest fulla i skratt över förslaget att de skulle bära med sig smutstvätten till pendeln.
I övrigt är smeten gammal. S vill ta bort rut-avdraget. Och höja fastighetsskatten. Och höja kommunalskatten. Och över huvud taget göra livet dyrare och besvärligare just för stockholmarna, som normalt är mer skeptiska till skattehöjningar än andra svenskar.
Miljöpartiet har däremot blivit ett storstadsparti, om än snarare i innerstan än i förorten. Deras väljare är ofta välutbildade, de tillhör en ung medelklass som kan uppskatta att MP blivit lite mer EU-vänligt och mindre flummigt. Det tycks vara stockholmare som har råd att inte bry sig så mycket om MP:s ekonomiska politik och njugga inställning till arbetslinjen.
För MP:s del är det som skorrar mest egentligen samarbetet med S och V, storstadens mest omoderna partier. Den som tycker att det är viktigt vilket block som regerar har en del att fundera öve