Signerat – Gunnar Jonsson.
Att två bröder slåss om samma partiledarpost är exotiskt i sig. Men brittiska Labours ordförandematch har andra spännande inslag. David och Ed Miliband, plus tre chanslösa kandidater, både diskuterar politik på offentliga möten och debatterar partiets framtid i tv. Medlemsomröstningen spelar stor roll för utgången.
Annat var det när Socialdemokraterna valde Mona Sahlin, eller när svenska partier i allmänhet utser ledare. Armar vrids om bakom kulisserna och ut kommer något som skenbart är en enhälligt utsedd påve. Bara en liten klick vet vart vägen leder härnäst.
För svenska S gav valförlusten heller ingen omprövning av politiken. Sahlin behövde inte konvertera till borgerligheten, men att tro att allt gick att lösa med perssonska återställare var ett misstag.
Labour har samma dilemma. Ska partiet ta upp kampen om väljarna i mitten, där Tories och Liberaldemokraterna nu dominerar? Eller är de fackligt aktiva kärntrupperna viktigast?
Problemet med den senare strategin är att det kan gå som för Labour under Thatcher, eller som för Tories under Tony Blair. Kärnväljarna är nöjda, men deras parti får aldrig ha makten.
Blair har just skrivit sina memoarer och deltar därmed i fonden av debatten. Han hävdar att partiet vann så länge det höll sig till hans idé om New Labour: regera pragmatiskt från mitten och låt även medelklassen frodas.
Invändas kan att efterträdaren Gordon Brown inte var ensam om att låta staten växa över alla bräddar, utan att Blair var medskyldig. Budgetunderskottet exploderade under krisen. Men Blair fick New Labour att verka – tja, nytt. Han vann val även när det impopulära Irakkriget var två år gammalt.
Hur olika är David och Ed? Storebror David talar skarpare, Ed verkar varmare. David är kanske lite mer Blair, Ed lite mer Brown när det gäller statens roll. Men skillnaderna ska inte överdrivas.
Det ligger en fara i att säga att allt regeringen gör är skräp. Någon av bröderna Miliband borde svara på vad Labour ska driva när det inte finns massor av statliga pengar att spendera.