Signerat

Susanna Birgersson: Macbeth viktigare än klotter

Vad ska vi ha kulturen till? Stärka demokratin, tycker vår nya kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP), vilket hon har fått kritik för. Det hade hon i och för sig fått oavsett vad hon hade sagt. Men man fick känslan av att Bah Kuhnke lika gärna hade kunnat säga något annat, att kulturen kan visa vägen till ett hållbart samhälle eller att den kan göra oss till mer empatiska människor. Nu valde hon demokrati, sannolikt eftersom hon även är demokratiminister.

Politikens roll i tillkomsten av meningsfull kultur ska inte underskattas men heller inte överdrivas. Och SD undantaget är skiljelinjerna mellan partierna inte överdrivet stora: De tunga kulturinstitutionerna är ovärderliga. Även mindre scener fyller en viktig funktion, liksom litteraturstödet. Bibliotek är bra och ska främja barns läsning. Public service är viktigt. Ungefär så.

Ändå är det inte oviktigt vilket slags syn på kultur en kulturminister har.

I en artikel på Dagens Arena förra veckan lanserades ett nytt debattforum: Kultwatch. I ett vrål av länge uppdämd ilska förklarade initiativtagarna att nu får det vara nog. Det är dags att andra röster får höras i kulturdebatten, andra berättelser, andra perspektiv än de som nu dominerar.

Och vidare: ”Vi vill sudda ut gränserna mellan vad som tillskrivs som ’fint’ och ’fult’. Kultur kan vara graffiti på samma sätt som en tavla ritad av en konstnär som klassas som klassisk.”

Inte alldeles originellt, men okej.

Själv skulle jag vilja påstå motsatsen, och att den förnämsta kulturen är den som förmår peka på det allmänmänsk­liga, det gemensamma bortom tid, klass och etnicitet. Som, tja, William Shakespeare, vars 450-årsjubileum firas i år. Häromveckan ägnades P1:s ”Filosofiska rummet” åt denne gigant. De inbjudna talade om de saker som gör att Shakespeare fortfarande är brännhet. Hur han gestaltar männi­skans förhållande till det egna jaget. Hur jag kan vara jag, och ändå inte. Hur vi kan behöva förklädnader för att hitta fram till det autentiska.

I regeringens kulturbudget har 230 miljoner kronor öronmärkts för satsningar i landets miljonprogramsområden. Fint – men till vad? Låt mig, lite tillspetsat, föreslå kulturministern att hon i stället för att finansiera workshoppar för graffitimålare lägger pengarna på att ta Shakespeare till betongförorterna.