Natten till torsdagen enades EU-parlamentet, EU-kommissionen och EU-ländernas regeringar om en omfattande lagstiftning på telekomområdet. Huvudsaken i kompromissen, förlikningen som det heter på seunska, är ett enda litet ord – före. Ingen ska få stängas av från internetanvändning före en rättslig prövning.
Det är klart att den som inte betalar sitt bredband mister tillgången. Men filmbolag, upphovsrättsorganisationer och andra privata aktörer ska inte kunna stoppa folk som de anser tittar på eller laddar ner fel filer utan att rättsväsendet tagit ställning. Dessutom ska skrivningarna om rätten till privatliv på internet rimligen göra det omöjligt för någon att skanna nätet i syfte att hitta användning man inte gillar.
Beslutet var riktigt och viktigt för rättssäkerheten. Dessutom kan det få långsiktigt positiva effekter för medborgarnas syn på EU – den goda förlikningen är nämligen en följd av gräsrotsaktivism. Att svenskarna valde in Piratpartiet i EU-parlamentet hade betydelse, men än tyngre vägde de enorma mängder mejl med argument och formuleringsförslag som skickades från engagerade internet-användare – från vänster till höger, från hela Europa. Men inte minst Sverige.
Beslutsgången i EU är svåröverskådlig och svårbegriplig för gemene medborgare. Detta faktum har hittills inneburit att invånarna betraktar EU som svårpåverkbart, utom för kapitalstarka lobbyister.
I själva verket är EU mer lättpåverkat än många nationella parlament. En EU-parlamentariker som är ansvarig för politiken på ett visst område går att övertyga med goda formuleringar och då händer något. En svensk riksdagsledamot har i praktiken inget inflytande och ministern har investerat så mycket prestige i sakfrågan att ändringar är sällsynta.
EU:s bysantinska beslutsstruktur är inget att sukta efter. Men hanteringen av telekompaketet visar att strukturen ger kämpande medborgare makt. Det är en möjlighet som kan, och bör, tas till vara i fler frågor. Varför inte en storm mot jordbrukssubventionerna? Eller strukturfonderna?