Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Terror i Göteborg

Göteborg har drabbats av vad som bäst liknas vid ett terrordåd. Allt tyder på att automatvapen användes när hittills okända gärningsmän öppnade eld inne på en restaurang på Hisingen. Två personer är i skrivande stund avlidna, men dödstalen kan stiga.

Terror definieras i Nationalencyklopedin som "organiserade våldshandlingar som väcker skräck och fasa". Hur organiserad skjutningen var är naturligtvis oklart, men den fasa som liknande handlingar väcker i samhället – lokalt och nationellt – är obestridlig.

Samtidigt, och detta är det mest skrämmande, är det nog få som förvånas. Vi vet ännu inte exakt vad som hänt och vad som låg bakom de vidriga scenerna natten till torsdagen. Men utvecklingen mot allt fler uppgörelser med skjutvapen har pågått länge i Sverige. Det finns ingen anledning att slå larm om kraftigt ökande grov brottslighet generellt, men den här typen av skjutningar är ett gissel som i allt högre utsträckning plågar framför allt utsatta förorter.

Även om uppgörelser med skjutvapen blivit vanligare är det sällsynt att oskyldiga drabbas, som nu på Hisingen. Det urskillningslösa grova våldet gör händelsen till en svart milstolpe i Sveriges moderna kriminalhistoria.

Tjugo år har gått sedan skotten vid en annan restaurang, på Stureplan i Stockholm. Ett helt land chockades, händelsen dominerade nyhetsmedierna i månader. Vad alla undrade var: "Hur kan det hända här?"

I dag, efter skjutningen på Hisingen, uttryckte en kvinna till Sveriges Radio en annan reaktion: "Inte igen!"

Så kan också ett samhälles förändring beskrivas.

Att komma åt den här typen av brottslighet, där kriminella bestämmer sig för att öppna eld eller begå andra grova våldsdåd, är mycket svårt. Vad polisen framför allt kan göra är att i möjligaste mån säkra tryggheten för människor i vardagen. Det ska inte finnas områden dit samhället inte når, där brottslingar tror sig kunna operera i fred och där gängen tar över rättsskipning och våldsmonopol.

Det finns en syn i Sverige, inte minst i medierna, att det skulle vara "problematiskt" och "provocerande" med rejäl polisiär närvaro i utsatta områden. Det är dock sällan denna åsikt uttrycks av vanliga boende.

De försök med nolltolerans som genomförts bland annat i USA måste inte kopieras rakt av. Men det är ingen hemlighet att vägen till tung kriminalitet ofta går via lätt. Den som åker fast och sitter inne för stöld kan inte begå mord på öppen gata.

Polis räcker naturligtvis inte. I utsatta förorter är det extra viktigt att skolor, sjukvård och annan civil infrastruktur håller högsta kvalitet, tvärtemot vad som ofta är fallet i dag. Dessutom krävs ett livskraftigt lokalt näringsliv – vilket i dag ofta slås sönder just av de kriminella nätverken, med rån, skadegörelse och utpressning mot företagare.

Och då är vi tillbaka vid vikten att det finns poliser som syns och rör sig i områdena. Den som blir mest provocerad av det är ofta just den som förtjänar att provoceras.

Vi måste också komma tillrätta med de skjutvapen som florerar i de kriminella kretsarna. Från 1 september 2014 gäller den nya, hårdare vapenlagen, som är ett steg i rätt riktning från en skrämmande naiv inställning från samhället. Om den räcker är dock tveksamt, det finns all anledning att ständigt se över hur tillgången på skjutvapen kan begränsas.

Ytterligare ett område där vi måste bli vassare i kampen mot gängkriminaliteten är inställningen till att vittna. Det är tydligt hur en föraktfull syn på "golare" spritt sig från de yrkeskriminellas krets till allt bredare delar av samhället – i synnerhet bland de unga. Rättsstaten måste bli bättre på att skydda den som verkligen vågar vittna och visa civilkurage i kampen mot de kriminella.

Hela Sverige delar Hisingens sorg. Efter sorgearbetet vidtar ett annat. Utvecklingen går att stoppa och vrida tillbaka.

Läs mer. Alla dagens ledare
  • Signerat. Gunnar Jonsson: Terrorn dödar inte förhoppningarna: ”Det blodiga terrorattentatet i Tunis är en svår utmaning för landet. Men i jämförelse med omgivningen har den demokratiska utvecklingen fungerat”. Läs ledarartikeln
  • Signerat. Hanne Kjöller: Floskler för föräldrar: ”Förskolepedagoger berättar i ”Studio Ett” om hur de tvingas curla med både föräldrar och barn. Hur kunde det bli så?” Läs ledarartikeln
  • Kolumn. Roger Cohen: I landet Om är jag kung: ”Från Brasilien hade jag kunnat hämta idén om kokosnötsvatten på flaska. Från Rom hade jag kunnat sprida det sofistikerade kaffedrickandet över världen. Bara ’om’ stod i vägen” Läs kolumnen
Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.