”Man måste visa ledarskap”, sade den tidigare statsministern Ingvar Carlsson i måndagens P 1 morgon. Han intervjuades om sina erfarenheter av Palmemordet och ”Estonia”-katastrofen och beskrev vilka prövningar en ledande politiker ställs inför när det värsta inträffar.
Carlsson nämnde tre saker som styrt hans eget tänkande.
För det första att ge uttryck inte bara för sin personliga sorg utan för nationens sorg och vrede.
För det andra att mildra den otrygghet och rädsla som en nationell tragedi framkallar. Den politiska ledningen måste visa att statsapparaten fungerar.
För det tredje att skicka en signal till eventuella gärningsmän att de gjort oss illa men inte kan besegra oss.
Ingvar Carlsson beskriver väl ledarskapets anatomi.
Knappast någon förväntar sig att en statsminister ska sitta inne med alla svar eller förklaringar när en kris uppstår, men han eller hon måste visa närvaro, medkänsla och förmåga till inlevelse.
Intervjun med Carlsson var tänkt som en kommentar till Jens Stoltenbergs framträdande de senaste dagarna; hur han på ett enastående sätt har lyckats samla Norge och ingjuta mod och hopp om en starkare demokrati.
Men samtalet med Sveriges tidigare statsminister fick mig också – förmodligen oavsiktligt från Carlssons sida – att tänka på kontrasten mot vår nuvarande statsministers agerande.
Att det dröjde 16 timmar innan Fredrik Reinfeldt i tv kort och påtagligt svalt kommenterade terrordåden i Norge. Att han sedan dess konsekvent tackat nej till alla förfrågningar från Sveriges Television när SVT arrangerat extrasändningar om Oslo och Utøya. Att han inte deltog under söndagens minnesgudstjänster, vare sig i norska kyrkan i Stockholm eller i domkyrkan i Oslo.
Det är inte Sverige som drabbats av den värsta katastrofen sedan andra världskriget, och det finns ingen som begär att Reinfeldt ska konkurrera med Stoltenberg om medieutrymmet.
Men Norge är vår granne. Det är ett broderland som står oss mycket nära, ett land vars ungdomar har så mycket gemensamt med våra egna. Den smärta som norrmännen känt sedan i fredags är också vår.
I ett sådant läge får statsministern inte dra sig undan.