Den iranska regimen brukar räknas till världens främsta terrorfinansiärer. Söndagens självmordsattentat mot det iranska revolutionsgardet innebar därmed på sätt och vis att regimen fick känna på sin egen medicin.
Att en attack mot regimens elitstyrka var möjlig, 42 personer dödades varav flera höga officerare, är en svår prestigeförlust. Men något inrikespolitiskt hot mot regimen i Teheran rör det sig inte om. Den grupp som tros ligga bakom attentatet, Jundallah, hämtar sitt stöd hos den lilla sunnimuslimska minoriteten i provinsen Sistan-Baluchistan, nära gränsen till Pakistan.
Den sunnimuslimska gerillan i det övervägande shiitiska Iran belyser landets komplicerade relation till grannländerna. Irans president Mahmoud Ahmadinejad har inte varit sen att anklaga såväl USA:s, Storbritanniens och Pakistans underrättelsetjänster som afghanska talibaner och al-Qaida för attacken.
Att västmakterna skulle understödja en islamistisk terrororganisation samtidigt som man på flera fronter för krig mot liknande grupper är helt osannolikt. Snarare är Jundullah ett exempel på att väst och Iran har ett gemensamt intresse i att bekämpa den sunnitiska talibanrörelsen i Afghanistan och Pakistan samt al-Qaida och sunnimuslimska terrorgrupper i Irak.
Varken USA eller Iran är särskilt intresserat av att utåt framhålla detta faktum. Men Iran spelade en viktig roll både när talibanregimen störtades av den USA-ledda koalitionen i Afghanistan 2001 och när situationen i Irak stabiliserades 2007. Det är i det ljuset
Obamaadminstrationens mer diplomatiska hållning mot Teheran bör ses.
usa:s ökande beroende av Iran är förstås problematiskt. Dels för att den iranska oppositionen bara kan räkna med ett begränsat stöd från omvärlden, dels för att Iran kan spela ut sin stärkta strategiska roll i de pågående förhandlingarna om Irans kärnteknikprogram. Regimen i Teheran har hittills kunnat dra nytta av kampen mot terrorismen samtidigt som den oförtrutet fortsatt att finansiera bland annat Hamas och Hizbollahs terrorverksamhet mot Israel. Det är onekligen en cynisk ironi.