En stat i staten har växt fram i USA efter den 11 september 2001. 850 000 personer har topphemliga jobb inom den amerikanska underrättelsetjänsten, som omfattar 1 271 statliga organisationer och 1 931 privata företag, avslöjade Washington Post på måndagen.
Verksamheten mot terrorism har antagit sådana proportioner att ingen längre har kontroll över den, hävdar tidningen efter en granskning som har pågått i två år.
Inte ens budgeten går att fullständigt överblicka, men Washington Post uppskattar den till minst 600 miljarder kronor. Det motsvarar femton hela årsbudgetar för det svenska försvaret.
Ingen kan svara på om pengarna används effektivt. Ingen har full insyn i konsekvenserna för medborgarnas integritet.
Om bilden stämmer är utvecklingen oacceptabel för en rättsstat. Information är makt, insamlandet av den måste vara underställt demokratiska beslut – och demokratisk kontroll. Någon måste övervaka dem som övervakar medborgarna.
Kanske visar detta på det omöjliga i själva projektet. Modern teknik gör det möjligt att samla in enorma mängder information, inte minst i cyberrymden. Men i slutändan krävs att ett antal vakna hjärnor klarar av att greppa informationen och dra relevanta slutsatser. Fungerar inte det är systemet en gigantisk flopp.
Underrättelseinformation fanns tillgänglig om den 23-årige Umar Farouk Abdulmutallab, som klev på ett plan i Amsterdam med kalsongerna fulla med sprängmedel på juldagen förra året. Men det var en vaksam medpassagerare som slog larm – inte USA:s underrättelsesystem.
Indikationer på vad som skulle ske fanns också när armépsykiatern Nidal Malik Hasan löpte amok på militärbasen Fort Hood i Texas och sköt ihjäl 13 personer. Men underrättelsetjänsten reagerade inte på informationen.
Den svenska debatten om FRA handlade främst om integritetsfrågor. De är viktiga. Men kanske borde debatten också ha problematiserat ändamålsenligheten i att avlyssna datatrafik. Om det inte konkret förebygger terrorism och organiserad brottslighet att det svenska försvaret skannar av våra mejl – ja, då blir inskränkningarna i den personliga integriteten desto svårare att acceptera.