Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Tio år av steroider

Söndagskrönika – Peter Wolodarski.

Den 1 april 2001 nödlandar ett amerikanskt spionplan på den kinesiska ön Hainan. Flygmaskinen är allvarligt skadad. Den har kolliderat med ett kinesiskt stridsflyg som försökt tillrättavisa amerikanerna men i stället kraschar, och den kinesiske piloten förolyckas.

Incidenten startar ett storpolitiskt drama. I elva dagar hålls de 24 medlemmarna i den amerikanska besättningen fast, anklagade av Kina för att ha kränkt landets luftrum. Samtidigt höjs röster i Peking och Washington på ett sätt som för tankarna till den gamla spänningen mellan USA och Sovjetunionen.

Ett knappt halvår senare inträffar 11 september. Allt som inte rör bin Ladin och hans totalitära tänkande skjuts åt sidan. Det som såg att kunna bli 2000-talets motsvarighet till Kalla kriget den tilltagande rivaliteten mellan Kina och USA ersätts i stället av Kriget mot terrorismen.

Det dröjer ungefär sju år innan verkligheten före den 11 september åter gör sig gällande. Men när historien väl knackar på sker det med en faslig smäll.

Kraschen för investmentbanken Lehman Brothers blir också kraschen för den ekonomiska högkonjunktur som västvärlden ridit på sedan det kalla krigets slut. Det som avtecknar sig är den allvarligaste krisen sedan 1930-talet och maktförskjutningen från USA till Kina får ny oväntad fart.

Usama bin Ladin ville tillfoga Amerika maximal smärta. Frågan är om han ens i sin vildaste fantasi förstod vilka ekonomiska skador som han indirekt skulle åsamka västvärlden.

Historien om vad som hände för tio år sedan är knappast färdigskriven. Men de senaste åren har det blivit tydligt att terrorattackerna haft en kraftigt destabiliserande ekonomisk verkan vid sidan om terrorns och de påföljande krigens höga mänskliga pris.

11 september fick en dubbel effekt, som sammantaget maskerade och förstärkte de underliggande problemen i framför allt den amerikanska ekonomin.

För det första ledde angreppen på New York och Washington till två krig, som blev extremt dyra och som helt och hållet finansierades på kredit. De budgetöverskott som George W Bush ärvde efter Bill Clinton förvandlades snabbt till stora underskott. Till skillnad från tidigare presidenter vägrade Bush konsekvent att betala för Afghanistan och Irak med höjda skatter. I stället sänkte han dem, främst för landets rikaste.

Beroendet av lån från Kina skärptes och de globala obalanserna späddes på. Viktiga framtidsinvesteringar trängdes undan.

För det andra fick 11 september den amerikanska centralbanken Fed att kapa räntan och hålla den mycket låg under flera år. Resultatet blev fatalt, som Lars Jonung påpekade i en DN-kolumn i veckan. Billiga krediter östes ut över ekonomin och skuldsättningen hos hushåll och företag drevs på.

Samtidigt avsade sig centralbankschefen Alan Greenspan ansvaret för att hantera de bubblor som blivit mer synliga sedan IT-boomen i slutet av 90-talet, och som nu blåstes upp med förnyad styrka. Excesserna i finanssektorn ignorerades. Under epoken Greenspan frodades bonus- och riskkulturen på Wall Street.

Kombinationen av Bush och Greenspan stora underskott och billiga lån fördröjde finanskrisen till 2008, men när bubblan väl brast blev smällen desto mer ljudlig. Amerika hade fått en ekonomi på steroider, för att citera Thomas Friedmans nya bok That used to be us. Det grundlade en massiv bostads- och byggboom. I stället för att spara och investera, som generationen efter andra världskriget, blev filosofin att låna och konsumera. Festen slutade med en förskräckelse, som av allt att döma kommer att prägla resten av detta decennium.

Kriget mot terrorismen och finanskrisen utvecklades i en växelverkan. Hotet från al-Qaida framkallade en ekonomisk politik som uppmuntrade till mer risktagande och mer lånekonsumtion, vilket skapade en illusion av att den amerikanska ekonomin var stark när den i själva verket var dopad. Det gav George W Bush ytterligare argument att fortsätta i samma destruktiva riktning.

Kinas roll i detta drama är central, eftersom USA byggt sin ekonomi under 00-talet på ständigt nya krediter från Peking. Parallellt har den kinesiska valutan varit knuten till dollarn, vilket hållit exportpriserna från Kina nere på konstlat låga nivåer.

Så har regimen i Peking sårat USA på ett sätt som Sovjetunionens kryssningsrobotar aldrig var kapabla till. Inom ett decennium väntas den kinesiska ekonomin passera den amerikanska som världens största.

För tio år sedan fruktade många att luftkonfrontationen mellan USA och Kina var ett tecken på en ny och potentiellt farlig rivalitet i världen.

Den förutsägelsen är dessvärre fortfarande giltig. Men bin Ladins bestialiska dåd den 11 september 2001 har påtagligt undergrävt demokratiernas möjligheter att erbjuda ett fritt och välmående alternativ till den kinesiska diktaturen.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.