Signerat – Annika Ström Melin.
Inte nog med att eurosamarbetet svajar – frågan är också hur EU ska orka fortsätta växa.
Det visar det pågående toppmötet i Warszawa som skulle bli det polska ordförandeskapets höjdpunkt men som mest stärker intrycket av EU:s kris.
Runt bordet sitter företrädare för sex länder i öst – Ukraina, Vitryssland, Georgien, Moldavien, Armenien och Azerbajdzjan – som bjudits in för att förbättra relationen med EU.
Pappor till detta så kallade östliga partnerskap är två goda vänner, Sveriges och Polens utrikesministrar Bildt och Sikorski, och teorin bakom strategin är bra. Men praktiken är full av problem.
De inbjudna länderna är för det första besvikna över att de inte erbjuds fullt medlemskap, trots att det är vad flera egentligen vill.
Med tanke på att åtta stater med Kroatien, Island och Makedonien i täten ligger före i kön in till EU var det ändå klokt att vänta med att ge grönt ljus åt de tidigare Sovjetrepublikerna.
Så långt är strategin rimlig.
Inget av de sex östländerna säger heller nej till borttagna tullar, handelshinder och krav på visum för ländernas medborgare. De deltar därför artigt i samtalen, men utan entusiasm. När dörren till medlemskap stängdes försvann trycket i förhandlingarna.
Samtidigt verkar demokratin urholkas i flera av de nationer som är med på toppmötet i Warszawa.
Vitryssland är förstås skräckexemplet. EU har visserligen beslutat om ekonomiska sanktioner och president Lukasjenko har belagts med reseförbud. Men det är bisarrt att utrikesministern har bjudits in till Polen och behandlas som en välkommen gäst.
EU lockar med ekonomiskt bistånd för att länderna ska förbättra demokratin, men utvecklingen går i fel riktning på många håll.
Det visar till exempel rättegången mot Julia Tymosjenko i Ukraina, vittnesmål om tortyr i Armenien och rapporter om politiska fångar i Azerbajdzjan.
Det bästa vore därför om Bryssel kunde öppna dörren till medlemskap på glänt. Då skulle EU kunna sätta större press och kräva ordentliga reformer.
Men hur stor kan unionen bli? Det krävs ett starkt, välfungerade EU för att unionen ska kunna ta in fler medlemmar. Därför måste eurokrisen lösas också för den fortsatta utvidgningens skull.