Signerat - Johannes Åman.
Göteborg följer Stockholm. Efter beslut i kommunfullmäktige på torsdagskvällen återstår bara att riksdagen ger klartecken för att även landets näst största stad ska få en trängselskatt. Men en väg till målet som skilde sig mer från den Stockholm tog är svår att tänka sig.
Medan trängselskatten i huvudstaden föregicks av brott mot ett vallöfte, en ifrågasatt folkomröstning och en upphetsad debatt, var enigheten i Göteborg total.
Till en del kan detta ses som en spegling av skilda politiska kulturer. Stockholmspolitiken präglas allmänt av en högre konfliktnivå. Här finns ingen sammanhållande lokalpatriotism. Stockholmarna har sin egen form av inskränkthet som tar sig uttryck i ointresse för andra delar av landet. Någon stark känsla av gemenskap att bygga en politik för regionens bästa på finns däremot inte.
Men detta är inte hela förklaringen till att det varit så mycket lättare att enas om trängselskatt i Göteborg. En viktig skillnad ligger också i att trängselskatten i Göteborg utgör en del av en större helhet. I det västsvenska infrastrukturpaketet ingår även Västlänken som ska göra att tåg kan passera staden utan att vända på Göteborgs central. En ny vägtunnel under Göta älv, en ny bro som ersätter Götaälvbron och andra satsningar på kollektivtrafik ingår också.
Trängselskatten är regionens eget bidrag till denna upprustning. Den är inte älskad av alla men accepterad eftersom den möjliggör en helhet som de flesta ser som en förbättring. Detta upplägg liknar det tidiga 1990-talets stora trafikuppgörelse i Stockholm, det så kallade Dennispaketet. Även där fanns avgifter för bilisterna med som en del av finansieringen. Att det senare sprack berodde inte på vägavgifterna utan på starkt motstånd mot enskilda projekt som ingick i överenskommelsen och på att paketet sprängde sina kostnadsramar.
Sist men inte minst visar beslutet i Göteborg att frågan förlorat sin tidigare laddning. Det är inte konstigare att betala för att få åka vissa sträckor än för att få parkera på vissa gator.