Jag fick tag i förhören med Julian Assange och anmälarna av de påstådda sexbrotten just när en Kanadaresa stod för dörren. Pappersbibban åkte ned i handbagaget. Sedan sträckläste jag en berättelse som jag redan ryktesvägen lärt känna, men där originalet skilde sig rejält från de historier som nått mina öron tidigare.
Jag landade i Kanada för en konferens med 220 kolleger från ett trettiotal länder. När Assange, Sverige och sexövergrepp kom på tal i informella sammanhang var perspektivet i stort sett ett och detsamma. Är det verkligen våldtäkt om en kondom går sönder?
När jag sedan kommer hem igen, och hör svenska kolleger fråga sig samma sak, inser jag hur väl försvarssidan lyckats med att etablera sin bild av vad som skett.
Jag ringer Claes Borgström, målsägarbiträde och stridbar advokat för kvinnors rätt. Han suckar igenkännande och berättar hur han blivit uppringd av journalister från världens alla hörn och fått frågor om det i Sverige är ett brott att ha samlag utan kondom, om det är våldtäkt om kondomen går sönder och om han står på CIA:s lönelista.
Nej, så är det ju inte. Däremot är det ett brott att penetrera en kvinna som sover, är medvetslös eller av annat skäl inte kan freda sig. I Storbritannien, där Assange hukar med stöd av en vänsterorienterad kulturelit, är lagstiftningen än striktare, berättar Claes Borgström. Där krävs samtycke, en skärpning som har diskuterats i Sverige också.
Det är här våldtäktsanklagelsen ligger. En tidigare sambo till en av de kvinnor som anmält Assange berättar hur frågan om sjukdomar var central för kvinnan. Båda gick och testade sig och delgav varandra testresultaten innan de hade sex för första gången. Därefter, och under hela relationen, hade de sex med kondom.
Om kvinnan tidigare under kvällen signalerat att ja, jag vill ha sex med dig men med kondom, och om mannen sedan när kvinnan sover tränger in i henne utan kondom – ja, då är det i lagens mening våldtäkt.
Kvinnan uppsökte sjukhus och behandlades med bromsmediciner mot hiv. Inte för att det på något vis står klart att Julian Assange har hiv, utan för att det inte står klart, och för att han vägrade att testa sig.
I fallet med den andra kvinnan tycks brottsrubriceringen desto svårare. Om man ska tro kvinnan – och Statens kriminaltekniska laboratorium – har kondomen skadats genom att den lilla toppen längst fram, spermabehållaren, slitits av. Rättsteknikerna har undersökt delningsyta och repor och skriver i ett sakkunnigutlåtande att bevisningen är av grad +2 vilket innebär att ”möjligheten att erhålla dessa resultat om någon annan hypotes är sann bedöms som liten”.
Hypotesen är alltså att Julian Assange under pågående samlag dragit sig ur, fixat någonting med kondomen så att kvinnan när samlaget är över märkte att utlösningen är inne i henne och att det är tomt i kondomen.
Sexuellt ofredande lyder brottsbeskrivningen, men frågan är om man kan bli ofredad i efterhand. Detta har varit ett juridiskt dilemma i de fall där svartsjuka och hämndlystna expojkvänner exempelvis installerat filmkameror i sina tidigare partners sovrum och sedan lagt ut smygfilmningarna på nätet. Jag frågar Claes Borgström om det är ett brott i sig att mot en kvinnas uttryckliga vilja få utlösning inne i henne. Eller om det för att det ska bli ett brott förutsätts någon annan typ av sexuellt våld. Claes Borgström kan inte riktigt svara.
Vi får vänta och se vad som blir av hela denna historia. Men jag tycker att det är besynnerligt om det inte finns något riktigt lagrum för att mot en kvinnas vilja uppsåtligen utsätta henne för risken att bli gravid eller att smittas av en könssjukdom.
I det land som kallats feministernas Saudiarabien kan det alltså vara juridiskt fritt fram att sprida sin säd som man önskar – även om inte kvinnan gör det. Och att därmed tvinga på kvinnor oro, dagen-efter-piller och bromsmediciner. Det liknar mer patriarkatets Saudiarabien än feminismens.