Signerat – Johannes Åman.
Hemligstämplar väcker både nyfikenhet och misstankar. Att regeringen på måndagen valde den långa sekretesstiden 70 år för tsunamibanden ger spekulationerna än mer näring.
Men ett problem för alla som anar en konspiration är att informationen på tsunamibanden avser sådant som hände förra mandatperioden. Inte är det väl sannolikt att den nuvarande regeringen skulle skydda den förra?
Dessutom har innehållet i tsunamibanden redan granskats av Katastrofkommissionen. Den var i sitt huvudbetänkande mycket kritisk till regeringen Perssons agerande i samband med tsunamin 2004. Men när kommissionen samlades på nytt för att granska tsunamibanden kom inte mycket nytt fram.
Nej, någon mörkläggningsaktion handlar det knappast om. Ändå finns det skäl att kritisera regeringen.
Tsunamibanden är egentligen bara en del av den större frågan vilken rättslig status säkerhetskopior har. Den kommitté som utrett frågan kom i våras fram till att säkerhetskopior inte är offentliga handlingar, och regeringen går i lagrådsremissen på samma linje.
Detta är den enda rimliga hållningen. Medborgarna har rätt att kräva både tillgång till offentliga handlingar och rutiner inom regeringskansliet som gör att viktig information inte försvinner. Säkerhetskopior ska tas för att säkra det andra av dessa mål.
Men det första målet, alltså offentlighetsprincipen, tryggas bäst genom goda rutiner i den löpande verksamheten. Att försöka försvara offentlighetsprincipen genom att ge medborgarna tillgång till säkerhetskopior vore både praktiskt och rättsligt en omväg.
Regeringens misstag är att föreslå en särlagstiftning just för tsunamibanden. Sånt ger näring åt konspirationsteorier. Dessutom skulle något liknande kunna hända igen, alltså att säkerhetskopior plockas undan och sparas under längre tid. Ska det då igen panikartat stiftas nya speciallagar?
Nej, det enda rimliga är att nu formulera den allmänna lagen för säkerhetskopior så generellt att den omfattar även tsunamibanden.