Signerat – Annika Ström Melin.
Det pågår spontana demonstrationer på gatorna i både Algeriet och Tunisien, rapporterar den franska tidningen Le Monde.
I torsdags blev det våldsamma sammandrabbningar mellan polisen och studenter som samlats utanför ett nybyggt köpcent- rum för lyxvaror i Alger.
I Tunisien började manifestationerna redan före jul sedan en arbetslös student hällt fotogen över sig själv och därefter tänt på. Han protesterade mot att han inte fått tillstånd att sälja grönsaker för att på så sätt kunna försörja sig. Den unge mannens död blev startskottet för en våg av demonstrationer i hela landet.
Den tunisiska regimen försöker stoppa rapporterna om det som sker. Webbplatser blockeras, bloggare grips av polisen och Le Mondes journalister nekas tillstånd att resa in i landet.
Men de gränslösa sociala – och traditionella – medierna visar för närvarande sin bästa sida. Filmklipp läggs ut på Facebook, och tidningen Le Monde vänder sig direkt till sina läsare på nätet. ”Det som sker är helt otroligt”, skriver en ung kvinna till tidningen från Tunis. ”Det är första gången som folk talar öppet om korruptionen.”
Tunisien verkar vara något av en social och politisk tryckkokare. Det är svårt att veta vilka krafter som skulle frigöras om locket sprängs.
Så länge ekonomin gick bra ansågs president Ben Ali sitta ganska säkert i sadeln. Han lovade ekonomiska framsteg i utbyte mot nästintill oinskränkt makt. Men nu stiger priserna, arbetslösheten är skyhög och i Wikileaks läckta diplomatrapporter kallas styret i Tunis för en ”maffiaregim”.
EU har behövt Ben Alis hjälp i kampen mot terrorism och illegal invandring. Det är en av förklaringarna till att unionen behandlar Tunisien som en privilegierad partner. Men för Europa borde kravet på yttrandefrihet aldrig vara förhandlingsbart.