Signerat – Gunnar Jonsson.
Tysklands president har ingen makt att tala om. Att tala klokt ingår däremot i befattningsbeskrivningen, så att medborgarna känner gemenskap och väljer ansvar före egoism. Nationens moraliska samvete, helt enkelt.
Vad man inte ska göra är att säga dumma saker, som Horst Köhler för två år sedan, ellerw dumma affärer som efterträdaren Christian Wulff. Skandalen kring Wulff handlar om möjliga oegentligheter begångna långt innan han blev president, men diverse småljug gjorde att han ändå fick avgå förra veckan.
Presidenten utses inte av folket utan av en speciell församling fylld av politiker. Wulff hade all möda att bli vald, trots att förbundskansler Angela Merkel handplockat honom. Oppositionen hade nämligen hittat en smått idealisk motkandidat: Joachim Gauck. Denna gång blir det i alla fall Gauck, och det finns all anledning att brista ut i ett ”Äntligen!”.
Joachim Gauck är pastorn som blev en av förgrundsgestalterna i medborgarrättsrörelsen innan Berlinmuren föll och DDR gick i graven. Han var sedan under tio år chef för den institution, av alla kallad ”Gauckmyndigheten”, som skötte den östtyska säkerhetstjänsten Stasis arkiv.
Kommunismen hade visat honom vilken stor sak demokrati är. Han beskriver sig som en liberal konservativ som lutar åt vänster. Han har aldrig varit med i något parti och svävar över de politiska intrigerna. Han är en suverän talare. Lämpligare president går knappast att hitta.
Men Merkel, själv prästdotter från östra Tyskland, hamnade på fel fot 2010 och hade ingen lust att erkänna sitt misstag. Dessutom kan Gauck tänkas stjäla en del av hennes scen. När hon försökte lansera ännu en blek kristdemokrat vägrade dock hennes liberala koalitionspartner att lyda.
En tvärvändning blev av nöden, och alla partier utom ex-kommunisterna står nu bakom Gauck. För Merkel har det trots allt den dubbla fördelen av att utnämningen är populär och att alla får skulden om något mot förmodan skulle gå galet. När det nu är rensopat framför den tyska dörren kan fler lektioner hållas för euroområdets syndare.
Framför allt får Tyskland i Joachim Gauck säkert en riktigt bra president.