Fler kvinnor i styrelsen ökar lönsamheten. Det var budskapet från tre MBA-studenter vid Uppsala universitet, som i början av januari redogjorde för sitt examensarbete på DN Debatt.
Trots att de själva valt att offentliggöra sina slutsatser, och trots att deras uppsats marknadsfördes på företagsekonomiska institutionens hemsida och citerades i mängder av medier, var det omöjligt för utomstående att ta del av arbetet. Det påstådda och överraskande sambandet mellan kvinnlig styrelserepresentation och lönsamhet gick inte att kontrollera.
En forskare som vände sig till institutionen fick svaret att han kunde "köpa" (!) rapporten längre fram, när den hade reviderats och betygsatts. Och när jag själv mejlade studenterna med samma begäran bemödade de sig inte ens att svara.
Oviljan att låta sig granskas var inte bara oetisk. Den var också generande för Uppsala universitet.
För två veckor sedan blev det emellertid möjligt att läsa uppsatsen, och frågan är om inte dess innehåll är än mer generande för universitetet.
Examensarbetet, som belönats med betyget Väl godkänd, har inte ens ordning på företagsekonomins abc.
Författarna begår det grundläggande misstaget att definiera lönsamhet som "resultat efter finansnetto", det vill säga vinsten. Studenterna, liksom deras handledare, är uppenbarligen omedvetna om att vinst inte är ett lönsamhetsmått.
Ett företag kan tjäna mångmiljonbelopp med ändå vara olönsamt. Ericssons ägare skulle bli väldigt oroade om vinsten var 500 miljoner kronor ett år, medan samma resultat skulle vara fantastiska nyheter för Dagens Nyheters huvudmän. Det är först när vinsten sätts i relation till bolagets egna eller sysselsatta kapital, som det är meningsfullt att bedöma om ett bolag går bra eller ej.
Att jämföra absoluta tal mellan företag som är olika stora och verkar i skilda branscher bevisar ingenting. Att uppsatsen, trots detta kardinalfel, kunde passera seminariebehandlingen är obegripligt.
Men det slutar inte här. Nästa fundamentala misstag begår författarna när de väljer jämförelseår som omöjligen kan bekräfta deras hypotes.
De delar in totalt 48 börsnoterade företag i två grupper, en med relativt stor kvinnlig representation (grupp A) och en med enbart män i styrelsen (grupp B). Detta görs utifrån förhållanden åren 2005-2006. Men företagens lönsamhet - felaktigt definierad som resultat efter finansnetto - utgår från åren 2002-2005.
Hur jämställda var styrelserna i grupp A för några år sedan? Uppsatsförfattarna noterar själva på sid 21 att år 2002 hade dessa 24 företag endast 22 styrelseplatser besatta av kvinnor. Fyra år senare var motsvarande siffra 80.
Man försöker alltså bevisa sin jämställdhetstes utifrån tidigare, mansdominerade styrelser.
Författarna är lyckligt omedvetna om att de gör självmål på självmål.
De skriver själva att de "jämställda" företagen i grupp A har en högre omsättning än de "ojämställda" bolagen i grupp B. Ändå väcker detta inga farhågor om urvalsproblem. Inte heller inser författarna att företag med högre omsättning av naturliga skäl gör större vinster i absoluta tal
En annan intressant observation är att nästan alla företag i "jämställda" grupp A är kända börsbolag som Alfa Laval, Securitas, H&M och Tele2, medan grupp B består av mindre kända aktörer som Broström, Havsfrun och Note.
Vad denna skillnad beror på kan man spekulera om. En möjlig förklaring är att framgångsrika storbolag verkar i en politisk och medial miljö, i vilken könsblandade styrelser numera är ett krav.
Orsakssambandet skulle därmed vara det omvända mot vad uppsatsen hävdar: Ju bättre ett företag går, desto större är sannolikheten att bolagsstämman väljer in kvinnor i styrelsen.
Men på Uppsala universitet är intresset för alternativa hypoteser till de politiskt korrekta svagt. Man undersöker inte i vilken utsträckning styrelser verkligen påverkar företags resultat, annat än i valet av vd. Inte heller vågar man ställa frågan om det kan vara så att homogena grupper i vissa lägen faktiskt fungerar bättre än heterogena, bland annat därför att de blir mer beslutsföra.
I stället levererar företagsekonomiska institutionen en tendentiös rapport som inte ens klarar av ämnets elementa.
Tänka rätt är stort men tänka fritt är större.