Färdplan för interndemokrati. I avvaktan på demokrati. Nils Lundgrens omskrivningar för sin centralstyrda och odemokratiska Junilista är inte bara skrattretande, utan också oändligt sorgliga i ett historiskt perspektiv.
Den svenska föreningsdemokratin har långt djupare rötter än parlamentarismen och den allmänna rösträtten. Under andra hälften av 1800-talet uppstod en mängd nya associationer och sammanslutningar just därför att de erbjöd möjligheten att delta på jämlika villkor enligt den representativa demokratins principer. Hantverkare, butiksägare och lägre tjänstemän som inte var myndiga att rösta i de politiska valen kunde gå till nykterhetslogen, bildningscirkeln eller arbetarföreningen i vetskap om att där vägde deras röst lika tungt som någon annans.
De kunde kandidera, votera, avsätta styrelser, polemisera mot meningsmotståndare, fraktionera på krogen, skvallra bakom ryggen - kort sagt ägna sig åt den mänskliga aktivitet som kallas politisk demokrati. När väl den allmänna rösträtten genomfördes var de nya väljarskarorna väl förberedda genom åratal av skolning inom folkrörelserna.
Man kan - som Thomas Idergard i Svenska Dagbladet - hävda att det inte längre finns plats för demokrati inom partiväsendet och att Junilistans brist på medlemsdemokrati inte är något att oja sig över. De etablerade politiska partierna - toppstyrda, genomprofessionaliserade och mediadompterade - utgör knappast några interndemokratiska dygdemönster.
Men det är att missa poängen. Bristen på demokrati inom Junilistan är inte en alarmsignal om tillståndet inom det svenska partiväsendet utan ett tecken på kris för svensk demokrati. Om våra politiska partier mest liknar det forna kommunistpartiet i Sovjetunionen (!) är det än mer oroande att de rörelser som säger sig vilja återupprätta det folkliga inflytandet inte bara har ett större demokratiskt underskott utan dessutom har byggt in det i den grundläggande affärsidén. Historien visar att urholkad demokrati bara kan repareras med mer demokrati och inte genom nya, auktoritära lösningar.
För övrigt är svaret på det svenska partiväsendets kris personval i enmansvalkretsar.