Ungdomar: Alla kan inte vara lucia
Publicerat 2009-12-09 00:05
Signerat – Rikard Westerberg.
Den höga ungdomsarbetslösheten kan bli en av de hetaste frågorna inför nästa års val. Men bortom den viktiga debatten om föråldrade turordningsregler, alltför höga ingångslöner och – fram till nyligen – avsaknad av ett lärlingssystem, gör trots allt en ny generation entré på arbetsmarknaden.
På ett seminarium på tisdagen på tankesmedjan Fores gav Wall Street Journal-redaktören Ron Alsop sin syn på högutbildade 80- och 90-talister. I en ny bok kallar han dem ”The Trophy Kids” (ungefär troféungarna). En curlande föräldrageneration har givit barnen beröm och bekräftelse – även när det inte varit motiverat. I fotbollslaget får alla medalj och i luciatåget får alla vara lucia, typ.
Den ständiga bekräftelsen hemifrån har gett troféungarna orealistiska förväntningar på arbetslivet. De är visserligen drivna men samtidigt livrädda för att misslyckas och kräver ledning från sina chefer. Kompetenta men också skräckslagna för att ta egna beslut. De ska rädda världen, vara välbetalda och samtidigt ha tid för fritidsintressen och familj.
Målkonflikterna är uppenbara. Inte konstigt att den ständigt uppkopplade trofégenerationen också tuggar antidepressiva mediciner som aldrig förr. I Sverige fördubblades utskrivningen till 15–19-åringar mellan 2000 och 2007 enligt Apoteket.
Som med alla generationsbeskrivningar målar Alsop med den breda penseln. Men trots att hans bok handlar om unga amerikaner lyckas han sätta fingret på trender som gäller även i Sverige. Jobbet ska passa ihop med livet, inte tvärtom. Om jobbet känns tråkigt tvekar inte millenniumkidsen att snabbt byta arbetsplats. Lojaliteten mot hierarkier och arbetsgivare är svag, i alla fall bland dem med utbildning och valmöjligheter.
Skulle Alsops teorier stämma kommer personalomsättningen bland unga att öka – något svenska företag borde förbereda sig på. Men det är en ringa utmaning jämfört med det verkliga problemet: att få in alla unga, även dem utan högre utbildning, på arbetsmarknaden.
Visar 1-10 av 12. Per sida:
Man har inte mer makt över sin lycka nu än förr. Som då beror det på vilka förutsättningar man har med sig hemifrån, men man luras ofta tro att man kan bestämma själv hur det ska gå. Föräldrarna peppar och säger att allt går bara du vill och arbetar hårt och en del ungdomar tror på vad de säger. Förstår inte hur hård konkurrensen är och att det bara är ett litet fåtal som lyckas bli fotbollsproffs eller nobelpristagare eller vad det nu är de vill bli.....Arbetslösheten ökar och kommer att fortsätta göra så, tyvärr.Det bästa föräldrar kan göra är att få sina barn att känna sig betydelsefulla och värda att älska,uppskatta democh bekräfta, men inte ge översvallande beröm för minsta lilla de gör. De måste lära sig att ta kritik också och se på sig själva sådana de är med både fel och förtjänster.
Sanna, 19:11, 13 december 2009. Anmäl
Pudelns kärna är hur många unga vuxna förhåller sig till framgång och lycka.
mondrian, 08:56, 13 december 2009. Anmäl
Tror det är farligt att göra såna svepande uttalanden om en hel generation. Att "troféer" (=status) blivit viktigare för ungdomar tror jag stämmer, men att det drivits fram av för mycket beröm och bekräftelse tror jag är en felaktig tolkning. En liten del kanske kan tillskrivas det, men mer är det nog stressen framdriven av ökade valmöjligheter - man har mer makt över sin egen lycka än förr - och därför ett större ansvar att bära.
Anders, 20:50, 10 december 2009. Anmäl
"Lojaliteten mot hierarkier och arbetsgivare är svag, i alla fall bland dem med utbildning och valmöjligheter." -- Detta är något man saknar om man vistats ett tag utanför Sverige och tvingats se fjäsket för de överordnade och bristen på självständig tankeförmåga.
Sitasitikas, 08:50, 10 december 2009. Anmäl
Lever Alsop i samma verklighet som jag? De flesta ungdomar jag känner tar ett jobb, vilket som helst, bara de får betalt.
Anna, 23:15, 9 december 2009. Anmäl
Höga ingångslöner? Jasså det har jag inte märkt av. Har alltid tjänat mellan 15 och 18 000. Det är knappast överpris. Hyra, mat, el, internet, kläder måste ju betalas med de 9-10 000 som blir över efter skatt.
Varför inte pensionera folk vid 60 istället för att prata om att låta folk jobba till 70. Ju fler äldre som lämna arbetslivet, desto fler jobbmöjligheter finns det för yngre!
Erina -85, 19:58, 9 december 2009. Anmäl
Arbetslösheten beror på att priset på arbete är kontrollerat av facket. Sedan har vi alla licenser, krav på utbildning och "sist in, först ut" som dessa karteller använder för att hålla konkurrensen borta. Det finns alltid jobb till något pris. Om arbetsgivare och -tagare har ett avtal de är nöjda med, så ska ingen ha synpunkter på det.
Gesper, 12:07, 9 december 2009. Anmäl
Vilka krav man kan ställa beror på tillgången på alternativ. Just för tillfället gäller även för högutbildade att vara rädd om det jobb man har.
al, 11:43, 9 december 2009. Anmäl
"Bristen" på lojalitet mot hirarkier och arbetsköpare är ett friskhetstecken! Ner med hirarkierna och fram för demokrati i arbetslivet och på arbetsmarknaden.
V, 11:19, 9 december 2009. Anmäl
Att "jobbet skall passa ihop med livet" är väl inget nytt. Kände på sjuttiotalet en kvinna som sjukskrev sig för att tvätta. Hon var präst och aktiv socialdemokrat.
Rune, 09:14, 9 december 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
