Signerat - Rikard Westerberg.
Svenska ungdomar kan räkna med gratis preventivmedel i skolan om regeringens utredare Anders Milton får sin vilja igenom. Var de unga ska bo och vad de ska göra med sin övriga tid efter examen är mera oklart.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige, som långt före krisen var oroväckande hög, lär blir ett slagträ i nästa års valrörelse.
I EU-valet tog framförallt Mona Sahlin upp problemet. Men Europaparlamentets befogenheter att göra något åt det hela sträcker sig till att anställa unga politiska assistenter till parlamentarikerna.
Som väljare är det lätt att få intrycket att över 20 procent av de svenska ungdomarna går och stämplar men riktigt så är det inte. En person räknas som arbetslös om den vill jobba. Arbetssökande studenter hör därför till denna grupp.
Dessutom är en ung persons arbetslöshetsperioder i regel korta. Det har varit lätt att bli av med jobbet men det har också varit relativt lätt att finna ett nytt.
Det tycks som att ”ungdomsarbetslösheten generellt sett beror på många korta perioder snarare än ett fåtal långa”, skriver Finanspolitiska Rådet i en färsk rapport.
Trots detta ska inte ungdomsarbetslösheten förringas eller viftas bort som en statistisk hägring. Men varför har svenska ungdomar så svårt att etablera sig på arbetsmarknaden? Den viktigaste orsaken borde vara att gruppen unga vuxit markant relativt den övriga befolkningen.
På andra plats kommer troligtvis det svenska utbildningssystemet, där misstron mot praktisk kunskap varit djupt rotad. Ungdomar som inte kunnat eller velat bli teoretiker har slagits ut eller inte fått tillräcklig arbetsplatspraktik.
Principen om ”sist in först ut” missgynnar förståligt nog unga liksom ökade minimilöner (visserligen något dämpat av nedsatta arbetsgivaravgifter) eftersom det då lönar sig sämre för företagen att anställa yngre. Regeringens omläggning av gymnasieskolan är därför ett steg i rätt riktning men det finns mer att göra – förutom att minska barnafödandet genom gratis kondomer.