För två dagar sedan svarade mer än 20 procent av de danska väljarna att de ännu inte hade bestämt sig för hur de ska rösta i dagens folketingsval. Och även om det i skrivande stund verkar som om Helle Thorning-Schmidts vänsterallians fortfarande har valvinden i ryggen är det svårt att veta vad det innebär om Socialdemokraternas ledare blir Danmarks nästa statsminister.
Det ekonomiska program som S tillsammans med SF, Socialistisk folkeparti, går till val på innehåller en lång rad motstridiga och diffusa besked.
Partierna lovar en kickstart och att en ny regering ska satsa på välfärdssamhället. Samtidigt försäkras att underskottet i statens budget ska bort och att inga reformer ska genomföras om de inte finansierats. Ändå ska inkomstskatten för vanliga löntagare inte höjas. Mer skatt på tobak och osund mat, aktieinkomster och banker ska betala hela kalaset.
Partiernas märkligaste vallöfte är att danskar ska arbeta i snitt 12 minuter mer om dagen. Hur det ska gå till är oklart, men S och SF hoppas på dynamiska effekter i form av ökade skatteintäkter och simsalabim kan sedan den förtida pensionen, efterlönen, vara kvar.
Det hänger inte ihop.
Vänsteralliansen består av ytterligare två partier – vänsterradikala Enhedslisten och socialliberala Radikale venstre – som ger helt olika besked om ekonomin. Därför är det svårt att begripa hur Helle Thorning-Schmidt ska kunna utforma en politik som gör alla nöjda.
De borgerliga partierna har också problem.
Efter tre raka valsegrar och tio år tillsammans är relationen mellan Venstre och Konservative inte på topp.
Många skyller på statsminister Lars Løkke Rasmussens (V) ledarskap, som inte är lika tydligt som föregångaren, Anders Fogh Rasmussens,
Men det är orättvist, tyckte Berlingske Tidendes politiska kommentator Thomas Larsen när han talade vid ett frukostseminarium i Stockholm häromdagen.
Ja, det är snarare Anders Fogh Rasmussen som har bäddat för de borgerligas nuvarande svårigheter.
Hans tid som statsminister präglades i alltför hög grad av den egendomliga kulturkamp som vände Danmark inåt och den fasta förbindelsen med Dansk folkeparti. Och när finanskrisen slog till var Fogh Rasmussen upptagen med att söka internationella jobb. Efterträdaren fick ta itu med de danska problemen.
Under valrörelsens slutskede har Venstre och Konservative dessutom lämnat delvis motstridiga besked om den ekonomiska politiken. Konservatives ledare Lars Barfoed lovade häromdagen sänkta skatter, vilket retade upp Venstre.
De borgerliga behöver också stöd av ytterligare ett eller flera partier. Det flörtas med Radikale venstre, som stigit som en raket i opinionsmätningarna. Och när det gäller ekonomisk politik liknar det partiet onekligen mer det blå än det röda blocket.
Det är upplagt för svek och nya förbindelser efter torsdagens val. Blockpolitiken håller på att luckras upp och en sak verkar säker: Pia Kjærsgaards tid i maktens innersta korridorer är över.
Dansk Folkeparti kommer inte att få en fortsatt bekväm roll som regeringens stöttepelare i folketinget. Det innebär förhoppningsvis att det inte blir fler skärpningar av invandringspolitiken.
Oavsett utgången blir därför dagens val en dansk vändpunkt.
Men Dansk folkeparti har fortsatt stabilt stöd av omkring 13 procent av väljarna och kommer att märkas också i fortsättningen.
I valrörelsens slutskede har partiet sneglat på det framgångsrika broderpartiet i Finland, Sannfinländarna, och spelat ut EU-kortet.
Eurokrisen kan säkert ge utdelning i form av fler missnöjesröster och partiet lovar bland annat gratis pepparsprej och en check på 15.000 danska kronor till alla äldre. Det är för tidigt att räkna ut de danska populisterna.