Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Upplopp: Husby som ett Rorschachtest

Kravallerna i Husby ­används som en ram för människors älsklings­idéer om samhället. Och då blir källkont­rollen mindre viktig.

Berättelsen om Husby håller på att sätta sig. Sanningar, som inte nödvändigtvis är sanna, har vid det här laget upprepats så många gånger att de håller på att bli sanna.

Upploppen blir ett Rorschachtest, en bläckplump där allt från Sverigedemokrater till anarkister tycker sig kunna läsa in just det som bekräftar den egna verklighetsbilden. Inget konstigt i att var och en bildar sig sin egen uppfattning. Konstigt däremot är hur skribenter på vänsterkanten inget lärt från tidigare utan fortsätter att okritiskt plocka godbitar från detta sammelsurium av ofta anonyma uppgifter och egna idéer och sedan förpacka dem som objektiva sanningar.

Låt oss gå igenom ett par av de påståenden som torgförs från vänsterhåll.

Varför startade kravallerna? Organisationen Megafonen beskriver på sin hemsida händelserna på måndagsnatten i termer av att ”200 Husbybor visade missnöje mot att polisen sköt en 69-årig man till döds i en lägenhet i förra veckan”.

Så kan det förstås vara. Men det kan också vara som en ung anonym man från området sa till Aftonbladets webb-tv, att de flesta struntar ”fett” i 69-åringen och att många i stället såg ett tillfälle att fly tristessen.

Det är ju inte så att Megafonen har hållit ett årsmöte och genom röstning beslutat om de nattliga aktiviteterna. Men ändå gör organisationen anspråk på att veta vad som rör sig i huvudet på de som deltagit i kravallerna. Och den polishatande vänstern sväljer glatt bytet.

Uppgifter om att polisen använt ord som neger, svartskalle och apor sprids med samma hastighet som moderna vandringssägner av råttan-i-pizzan-typ. Jag tänker absolut inte gå i god för att polisen inte fällt några rasistiska invektiv. Men att anonyma stenkastare påstår det räcker inte för att jag ska hävda det som en sanning.

Nog är det besynnerligt att inte ett endaste litet ord i den riktningen tycks ha fastnat på en endaste bandsnutt trots den massiva journalistiska närvaron och det omfattande filmandet med mobiltelefoner.

Johanna Langhorst är en av de journalister som vet hur allt gått till. På Expressens kultursida förklarar hon kravallerna med dödsskjutningen: ”Först när bilarna brann i Husby svarade polisen, med höjda batonger. Slagen haglade över Husbyborna, urskillningslöst. Fältassistenter, journalister och ungdomsvärdar, alla som råkade hamna i vägen fick stryk.”

Slag som haglar. Urskillningslöst. Verkligen? Är det inte konstigt i så fall att de enda skador som mig veterligen rapporterats handlar om poliser. På vilket sjukhus ligger alla de Husbybor som fallit offer för polisens urskillningslösa våld?

Under rubriken ”Högern gör sig dum om Husby” på Aftonbladets ledarsida serverar socialdemokraten Anders Lindberg sin superstringenta analys. Det som sker i Husby är en reaktion på alliansens politik och att ”a-kassan slagits sönder och människor utförsäkrats”. Som om de som nu sätter bilar i brand ens var med i a-kassan eller utförsäkrade med värk i axlar och leder.

Vidare förklarar Lindberg frustrationen med att ”vårdcentralen, Posten, barnmorskan och ungdomsgården dragits in”. Men som så ofta är Lindberg dåligt påläst. I Husby finns fortfarande en vårdcentral, däremot inte Posten (precis som den knappt finns någon annanstans heller), barnmorskan finns en tunnelbanestation eller 15 minuters promenad bort. På ungdomsgårdsfronten erbjuder Husby tre alternativ: en för 10–12-åringar, en för 13–15-åringar och en för 16–20-åringar.

Och om det nu ändå var den typen av påstådd nedrustning som förklarade händelserna i Husby så borde det väl snarare vara Norrlands inland som stod i lågor.

Våldet sägs på Megafonens hemsida vara ”det enda sättet att uttrycka frustration när andra demokratiska vägar är stängda”. Vadå stängda? Det är väl inte svårare att engagera sig politiskt i Husby än i Bromma? Talesmannen Rami al-Khamisi är själv ett exempel på motsatsen.

På nätet hittar jag en två år gammal intervju med den då 23-årige al-Khamisi. Där framgår att han varit aktiv inom ett projekt finansierat av Europarådet där han tillsammans med ungdomar från 25 europeiska länder arbetat med frågor kring delaktighet. Han har också deltagit i ett samarbete med Stockholms stad, Svenska Bostäder och Hyresgästföreningen. I artikeln berättas om ett annalkande möte med självaste kungahuset.

Slutligen bara. Påståendet att medierna struntat i Husby innan det började brinna. I mediearkivet Presstext ger en sökning mellan den 1 maj 2010 och den 1 maj 2013 sammanlagt 1.176 träffar. Bagarmossen, som har lika många invånare, renderade 367.