Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Uppsnärjd i det vita

Några saker som Håkan Hellström anklagades för på SVT:s debattsajt i går: Vit. Medelklass. Man. 35+. Påminner om Marcus Birro. ”Fullmatad av popkulturella referenser.” Framgångsrik.

Av dessa bistra anklagelsepunkter, framförda av Sara Martinsson på tv-programmet PSL, tycks Hellström själv bara ha möjlighet att påverka en enda, nämligen den sista. Förutsatt att han slutar eller medvetet börjar göra sämre musik. Och förstås den näst sista, vilket dock kräver att han lyckas glömma bort de artister som påverkat hans liv.

Den albumaktuelle Hellström klandras också för att han är omtyckt av ”den snabbt växande podcastvärlden” som uppenbarligen består av mediemänniskor som liknar honom själv. Varför framväxten av denna värld skulle göra Håkan Hellström till en sämre artist framgår dock inte.

Men det tycks helt klart vara dags för en backlash nu. På Expressenkulturen sågas Hellström av Jens Liljestrand som uttrycker förvåning över att artisten aldrig utpekats som kränkt vit man. Liljestrand efterlyser färre texter om tonårssorg och fler om att köpa sommarställe. Han konstaterar, liksom Martinsson, att Hellström hycklar någon sorts utanförskap. Han är ingen ledsen pojke längre, han är som sagt medelålders och privilegierad.

Det är en märklig angreppspunkt på en artist att denne envisas med att borra i sina smärtpunkter. Få skulle bli upprörda om Birgitta Stenberg skrev ytterligare en bok som utspelas bland Stockholmsknarkare på 1950-talet, inte många tycker heller att Lena Cronqvist målat för många tavlor av utsatta flickor.

På Twitter gör förre Lufordföranden Adam Cwejman en intressant reflektion: ”Jämför med kritiken mot kultur på 70-talet som inte delade kampens värderingar eller speglade relevanta ­sociala problem.” Skillnaden är att dessa brister kunde kulturutövarna åtgärda; det fanns i teorin inget som hade hindrat Abba från att göra hyllningssånger till Ho Chi Minh.

För Hellström är det värre. Han är för vit, för gammal, för medelklass. Att han är en låtskrivare som förändrar liv – pojkars och flickors – blir en bisak i sammanhanget.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.