Det var en vanlig dag i Washington. Barack Obama skällde på Republikanerna för att sätta amerikanernas ekonomiska välmåga i fara. Republikanen John Boehner svarade med en lika ilsken attack på den demokratiske presidenten. Under tiden tickar klockan allt närmare den 2 augusti, när USA slår i skuldtaket och inte längre har pengar till räkningarna.

Delvis är det ett uråldrigt politiskt geschäft: att skylla allt ont på de andra. Partierna ställer också upp sig för valet 2012.

Samtidigt är insatserna denna gång skyhöga. Skuldtaket måste höjas, budgetunderskottet måste kapas, så mycket är klart. Klarar inte politikerna betinget riskeras sänkt kreditbetyg för USA, skrämselhicka på världens finansmarknader och en ny rejäl lågkonjunktur.

Ett tag såg Obama och Boehner ut att vara nära en bred uppgörelse om skuldtak, nedskärningar, sänkta kostnader i de sociala förmånsprogrammen och höjda skatteintäkter. Obama accepterar numera att minst tre fjärdedelar av förstärkningen av statsbudgeten ska komma från åtstramningar, ungefär vad republikanska ekonomer rekommenderar.

Det sprack. Boehner fick inte med sig sitt parti på några ökade skatteinkomster alls, medan Obama backade för vänsterkritik. I stället manglas ett par olika halvmesyrer, där det viktigaste inte är innehållet utan att få motparten att se generad ut.

USA:s konstitution bygger på balans och maktdelning. På många sätt är den ett mästerstycke. I det nutida Washington blir resultatet infarkt.

Långt in på 80-talet fanns konservativa och liberaler i båda partierna, som kunde kohandla och liera sig med varandra. Även Clinton och Republikanerna fick en del gjort, trots riksrätten. Nu är partierna ideologiskt renare och kontaktytorna små. I primärvalen vinner radikala kandidater över kompromissvilliga, och bagaget åker med till kongressen.

Visa av erfarenhet anförtror amerikanerna sällan ett parti hela makten. Men med den rådande polariseringen blir medelvägar allt knepigare att hitta. När den enda accetabla lösningen är den andra sidans totala kapitulation är det svårt att komma överens.

Hoppet om att USA avstår från statsbankrutt är inte ute. Men var är det?