Signerat - Håkan Boström.
Den amerikanska självbilden går ut på att var och en med vilja, talang och hårt arbete ska kunna förverkliga sina drömmar. Inga nedärvda privilegier ska få komma emellan.
Inte minst därför är den rasism som drabbat – och fortfarande drabbar – landets svarta något av en öm tå. Att bli bedömd efter sin hudfärg i stället för sina prestationer är ett brott mot själva idén om vad det innebär att vara amerikan.
Mycket har hänt. USA har efter drygt två hundra år fått sin första svarta president. Men fördomar och diskriminering är fortfarande en del av verkligheten i det amerikanska samhället.
Det blev den välrenommerade och svarte Harvardprofessorn Henry Louis Gates brutalt påmind om för drygt en vecka sedan när han, nyss hemkommen från en vistelse i Kina, försökte ta sig in i sitt eget hus.
Ytterdörren hade gått i baklås, så professorn och hans chaufför fick bryta upp den med våld. Ett vittne till händelsen ringde då polisen fullt förvissad om att de två svarta männen var inbrottstjuvar.
Professor Gates kunde identifiera sig, och det rådde inget tvivel om vem som var ägare till huset. Men professorns upprördhet över att ha blivit tagen för tjuv i sitt eget hem ledde ändå till att han arresterades – för förargelseväckande beteende.
President Barack Obama har fördömt tilltaget och polisen har bett om ursäkt. Men händelsen har satt fart på diskussionen om de svartas ställning i USA. Hade detta kunnat hända om professorn varit vit?
Gates, som undervisat i rasrelationer, tror inte det. Hade han bara haft ljusare hy hade polisen – i stället för att arrestera honom – knackat på och varnat honom för att några försökt göra inbrott i hans hem.
Han har troligen rätt. USA:s svarta utgör 13 procent av befolkningen men hälften av alla fängelseinterner. Det göder fördomar – och när inte ens en Harvardprofessor går fri från diskriminering får det fler svarta att tappa sugen.
Fördomar måste bekämpas. Det gäller såväl Sverige som USA. Men som Obama påpekat kan en ond cirkel i slutänden bara brytas underifrån – genom att de diskriminerade trots orättvisorna fortsätter att kämpa för att nå toppositioner, och för att skapa bättre villkor för sina barn.