Signerat – Hanne Kjöller.
I dag talar Jesse Jackson på rockfestivalen Peace & Love i Borlänge. I går hade jag förmånen att sitta med den legendariska medborgarrättsaktivisten, pastorn och tidigare presidentkandidaten runt ett bord för ett informellt samtal om mänskliga rättigheter, globalisering, klyftor och integration. Det blev en storslagen motvikt till den andefattiga och materialistiska diskussionen om utsatthet i Sverige.
Om gräset är grönt, säger Jesse Jackson, föredrar människor att stanna hemma. Men den globala gräsmattan är full av bruna fläckar. Därför kommer människor att söka sig bort.
Länder som Sverige, Frankrike och Storbritannien kommer aldrig att bli vad de varit. Rörelserna i världen har gått från kolonialism till migration. Utmaningen nu är att hitta vägen från migration till medborgarskap. Vi har lärt oss leva åtskilda – nu måste vi lära oss att leva tillsammans – oavsett religiös tillhörighet, födelseort och utbildningsnivå.
När Jesse Jackson talar om delaktighet återkommer han till tre begrepp: utbildning, jobb och hopp. Ibland lägger han till hälso- och sjukvård. Men inte en enda gång nämner han pengar, statusprylar eller semesterresor, vilket den svenska politiska debatten om så kallad barnfattigdom reducerats till.
Pastor Jackson menar att en bred utbildning för alla måste vara grunden. Jesus kom från slummen. Vi vet aldrig vilka delar av staden morgondagens genier bor i.
Jackson slår ett slag för globala rättigheter, diskrimineringslagar och människors möjligheter att drömma.
Vid sidan av utbildning och möjlighet till social rörlighet borde vi i Sverige också prata mer om hopp och drömmar. Barack Obama har visat världen att det inte finns något ämbete i USA som är för högt för afroamerikaner att drömma om. I Sverige saknar vi i hög grad den typen av berättelser. Och därmed grunden för drömmarna.