I oktober 2002 var 100.831 personer i utbildning genom Arbetsförmedlingen. Därefter har platserna skurits ned, under högkonjunkturen 2006 var det i snitt 11.000 i månaden. Regeringen Reinfeldt har karvat vidare, i februari fanns 5.895 Amu-elever.
Det är inte konstigt. Forskningen som visar att dessa utbildningar är ineffektiva fyller hyllmeter. Med få platser finns en möjlighet att hålla kvaliteten. Regeringens finanspolitiska råd hävdade i fjol att regeringen skurit för kraftigt, man pläderade för 15.000 platser. Det gjorde LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin i Dagens Industri i går.
Sannolikt skulle Arbetsförmedlingen kunna upphandla ett par tusen platser till av hygglig kvalitet. Men en arbetsförmedlare som kommenterade DI:s artikel tvivlade; AF fyller inte platserna på de utbildningar som finns, bland annat för att de arbetslösa har för dåliga förkunskaper.
Regeringen har dessutom ökat utbildningsplatserna på annat håll; fler går på yrkesvux och får praktiska gymnasiekunskaper. Därtill får fler plats på kvalificerad yrkesutbildning, KY, och sedan i höstas också på yrkeshögskolan, YH.
Det är rörigt med två olika beteckningar, som dessutom har olika poängsystem. Men framåt 2013 ska alla eftergymnasiala yrkesutbildningar kallas yrkeshögskola. Där kan man studera olika program, mellan sex månader och tre år. Man kan bli ”förare av tåg” på tre terminer i Mjölby eller "airport officer" efter två studieår i Härryda.
Inriktningen på längre och kvalificerade yrkesutbildningar är bra. För den som läser finns en stor skillnad, på yrkeshögskolan får studenten leva på studielån. På arbetsmarknadsutbildningen får man ersättning motsvarande a-kassa. Omställningen från platser där studenten får betalt till sådana där man får låna är förstås motig i stunden för de arbetslösa. Men det lönar sig i längden för de allra flesta.