Signerat – Hanne Kjöller.
Anders Östman har arbetat på Sida under tre decennier. Men nu ger han upp jobbet som utvecklingsanalytiker, frustrerad över det han beskriver som Sidas brist på intresse för de egentliga orsakerna till Afrikas situation.
Vi möts över en lunch och Anders Östman börjar med att påstå att Afrika inte behöver demokrati för att utvecklas. Det är att svära i kyrkan. Värdegrund, demokrati och mänskliga rättigheter är nyckelbegrepp i den svenska biståndsdebatten.
Men, menar Anders Östman, demokrati är ett resultat av utveckling – inte tvärtom. Tågordningen är stabilitet, ekonomisk utveckling, sociala framsteg och sist demokrati. Men av Afrika förväntar vi oss en historiskt omvänd utvecklingsprocess.
Under de senaste tio åren har flera afrikanska länder uppvisat en imponerande tillväxt. Det är förstås goda nyheter. De dåliga är att det inte lett till minskad fattigdom i någon nämnvärd omfattning. Ekonomierna diversifieras inte, produktiviteten stiger knappt och den teknologiska kapaciteten höjs inte. Afrika, säger Anders Östman, är långt ifrån den brytpunkt där Asien befann sig för trettio år sedan när den ekonomiska omvandlingen startade. Fortfarande handlar det om råvaruutvinning, inte om förädling.
Utvecklingsbiståndet, menar Anders Östman, borde därför vridas över från samhällsstyrning och finansiellt stöd (Good governance) till att stödja en utvecklingspolitik som bidrar till den ekonomisk-politiska utvecklingen (Best fit). Det kan vara exempelvis att bygga vägar för att underlätta transporten av varor och därigenom få i gång småjordbruk och ekonomi.
Anders Östman pekar på forskning om hur Good governance i många fall fungerat konserverande eller till och med kontraproduktivt för fattigdomsbekämpning. Och om hur Sida inte vill se det.
Alldeles oavsett i vilken grad Anders Östman har rätt eller inte, måste man kunna se hur länder under decennier av miljardbistånd, inte blivit ett uns rikare. Och att tillväxten tog fart först sedan Kina börjat intressera sig för Afrika.
Sidas motstånd påminner om det misslyckade kronförsvaret för 20 år sedan. Människor har trott sig göra det rätta, inte förmått tänka nytt när nya fakta kommit i dagen – och blivit förbannade på dem som gjort det.