Signerat – Niclas Ericsson.
När Sverigedemokraterna först seglade upp som ett tänkbart vågmästarparti var Mona Sahlin snabb med att spela ut det mot regeringen. I det nuvarande opinionsläget kan dock hotet från SD mycket väl vara till hennes nackdel.
Dels hade Sahlins antydningar om att regeringen skulle söka samarbete med SD aldrig någon substans. Men framför allt är en regering med egen majoritet den bästa garantin för att ett litet främlingsfientligt parti inte ska kunna skaffa sig ett orimligt stort inflytande över svensk politik.
I dagsläget tycks de rödgröna dock långt ifrån att kunna bilda en majoritetsregering. Tre opinionsmätningar från de senaste tre månaderna ger däremot allianspartierna egen majoritet. De blir i så fall större än de tre rödgröna partierna plus Sverigedemokraterna. I ytterligare tre mätningar är alliansen en hårsmån – mindre än en halv procent – ifrån egen majoritet.
Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen behöver det alltså inte betyda att partiet blir vågmästare. Även bland de väljare som inte i första hand oroar sig över SD finns det säkert de som helst vill se en stark regering. Ett vågmästarparti kan alltid ställa till med oreda, oavsett politisk ideologi. En majoritetsregering har handlingskraft – och i tider av ekonomisk kris är det bra för Sverige.
De rödgröna har bara haft egen majoritet i en mätning under motsvarande period. SCB:s väljarundersökning, som kom i början av juni, gav de rödgröna ett starkt övertag, 50,1 procent av väljarstödet.
Men underlaget samlades in från slutet av april till slutet av maj och är alltså något äldre. Även om de rödgröna är större än alliansen i tre av det tjugotal mätningar som gjorts under juni, juli, augusti är den samlade bilden att det fattas åtskilliga procent för att de ska nå egen majoritet i riksdagen.
Om tendensen i mätningarna ser likadan ut nära valdagen är det fullt möjligt att tveksamma väljare, som bestämmer sig sent, lägger sin röst på alliansen för att de vill se en stark regering snarare än av ideologisk övertygelse.