Signerat – Henrik Berggren.
Likt båtar och husdjur brukar svenska valrörelser döpas. Vi har till exempel ”ATP-valet” 1958, vilket tydligt anger vad det handlade om, nämligen pensionssystemet.
Mer dunkelt är 1964 års ”halmhattsval”, vilket inte säger så mycket om sakfrågorna men desto mer om de amerikanska huvudbonader som folkpartisterna använde i valkampanjen.
Ett mellanläge intas av ”villaskattsvalet” 1979. Även om debatten om hur stora avdrag villaägarna skulle få göra på sina lån var viktig fanns det andra frågor. Men eftersom Olof Palme gjort bort sig i en tevedebatt genom sin okunskap om huspriserna i Stockholm – ”det hade jag ingen aning om”, sa han förvånat när han fick siffrorna – blev valrörelsen förknippad med taxeringen av småhus.
Så hur kommer den pågående valrörelsen att gå till historien? Det kan ju bli som ”SD-valet” förstås. Men jag håller ändå en slant på att den kommer att döpas till ”blockvalet” i brist på andra kännetecken.
Hittills har debatten mest liknat ”Sex roller söker en författare”. Lite trevande har partierna prövat olika konkreta frågor: sjukförsäkringar, pensioner, fastighetsskatter. Men inget har riktigt fäst. Det dominerade temat är och förblir den övergripande frågan om vilket block man vill ge makten över landets framtid.
Man kunde tycka att två tydliga och färdigförhandlade regeringsalternativ borde göra de ideologiska motsättningarna tydliga. Men i stället har det fungerat tvärtom. Blocken tävlar framför allt om regeringsduglighet.
Det ger förstås en medialt tilltalande dramaturgi. En tydlig tvekamp, en vinnare och en förlorare, i stället för ett dammigt byslagsmål. Men det leder också till att de två kämparna följer varandras rörelser i ett skuggspel.
Ett exempel. Först en annons i morgontidningen där Socialdemokraterna hade devisen ”Tillväxt sedan 1899” och sedan, på väg till jobbet, en oändlig mängd affischer där Moderaterna proklamerade sig vara ”det enda arbetarpartiet”.
Det är logiskt att båda sidor försöker vinna trovärdighet där de är svagast i denna valrörelse.
Om kravet är att regeringarna ska vara färdigbildade före själva valet lämnas inte något större utrymme för idépolitik.