Signerat - Rikard Westerberg.
President Obamas kampanj har blivit riktmärke för de svenska partierna inför nästa års val. Nyckelorden är delaktighet och öppenhet. Det ska ringas, facebookas och knackas dörr som aldrig förr. På tv blir det partifinansierad reklam.
I måndags lade Socialdemokraterna ut sin valstrategi inför 2010 på nätet. Till en kostnad av 70 miljoner kronor ska de vinna 40 procent av rösterna. Att Obama gjorde ett så framgångsrikt val berodde till stor del på en extremt välorganiserad gräsrotskampanj. Men han fick god skjuts av att amerikanerna var trötta på Bush, en karisma som gick rakt genom tv-rutan och ett framtidsinriktat budskap om förändring.
Mona Sahlin, däremot, står mot en statsminister som över hälften av väljarkåren har stort förtroende för (DN/Synovate 7/11). Hennes personlighet verkar inte gå hem i stugorna.
Sist, men inte minst, budskapet. I valstrategin står det att ”vi ska visa för väljarna att valet 2010 är ett val mellan två helt olika samhällsmodeller”. Lycka till med att övertyga väljarna om det. Man behöver inte vara raketfysiker för att förstå att några procent högre a-kassa och lite höjda skatter inte innebär ett systemskifte. Särskilt framtidsinriktat är det inte heller. Tvärtom är det en liten återgång till 2006 års politik, då S genomförde sitt sämsta val sedan 1914.
Sahlins otydliga ledarskap återspeglas i opinionsundersökningarna. I gårdagens United Minds-mätning låg Socialdemokraterna under 30 procent.
Naturligtvis går det inte att räkna ut Sahlin ännu. Tio månader återstår till valet. Samarbetskollegan Miljöpartiet går som tåget. Stödet från landets mäktigaste särintresse LO ska heller inte underskattas.
Det är säkert inte fel av S att försöka sig på en Obamakampanj. Men utan vare sig Obama eller en tydlig politisk vision blir det svårt.