Den överväldigande majoriteten av alla kriminella som öppnar eld gör detta med illegala vapen. Mot dem för polisen en svår kamp, och straffskalan är naivt låg.
Men terroristen Anders Behring Breivik begick sitt massmord på Utøya med vapen han införskaffat på helt laglig väg. Han gick med i en skytteklubb, väntade en tid och sökte sedan tillstånd att köpa ett halvautomatiskt gevär ”för hjortjakt”.
Det är inte första gången en massaker begås med legala vapen. I flera uppmärksammade mordfall både i Sverige och utomlands har mördaren använt antingen ett jaktgevär eller en pistol som han kunnat köpa eftersom han varit aktiv i en skytteklubb. Malmömannen som sköt människor med invandrarbakgrund hade till exempel licens för två pistoler.
Ännu oftare ser vi tidningsartiklar om handlingar som ibland förkläs med ord som ”familjetragedier” men vars konkreta handling innebär mord med ett alldeles lagligt gevär.
Många har redan påpekat att dåden i Norge inte ska få påverka vårt öppna samhälle. Däremot kanske de kunde leda till en ny debatt om rätten att ha skjutvapen hemma.
I dag finns två miljoner lagliga skjutvapen i Sverige, fördelade på 600.000 ägare. Det är, som sagt, få våldsdåd som begås med lagliga vapen. Men är det verkligen en mänsklig rättighet att ha sina jaktgevär eller sina tävlingspistoler inom hemmets fyra väggar? Måste jakt- och skytteentusiasterna ha fler än tre vapen var? Är landets läkare tillräckligt uppmärksamma på sin plikt att anmäla när någon är olämplig att inneha ett skjutvapen?
Ja, en översyn av vapenlagarna skulle kanske leda till ökat krångel. Ja, resultatet blir kanske en inskränkning av jägarnas och skytteentusiasternas frihet.
Men det kan vara ett pris värt att betala. För nej, att ha vapen bekvämt inom räckhåll är ingen mänsklig rättighet ens i det öppnaste av samhällen.