Signerat – Erik Helmerson.
Vapenexporten är ett ämne där det länge varit lätt att anklaga Sverige för hyckleri. I decennier har den svenska säkerhetspolitiken präglats av dubbla budskap; medan munnen talat fred och nedrustning har händerna varit sysselsatta med att underteckna kontrakt på granatgeväret Carl Gustaf och robotsystemet Bamse.
Detta kan vi diskutera. Det går trots allt att även moraliskt driva en linje där fred och vapen inte är oförenliga storheter. Demokratiska länder har rätt att försvara sig, om så behövs med Bamserobotar. Att kräva att demokratier nedrustar och hoppas att diktaturerna följer efter var naivt redan på Olof Palmes tid.
Desto värre är det att påminnas om hur den svenska vapenexporten verkligen ser ut. Som gårdagens artiklar i DN visar finns på listan över köpare av svenska vapen två benhårda diktaturer: Saudiarabien och Förenade arabemiraten. Fyra på listan är Pakistan, som visserligen är en formell demokrati men som ständigt balanserar på gränsen till militärstyre och utgör en av världens verkliga krutdurkar.
På DN Debatt skriver Andreas Ekman Duse på exportkontrollorganet ISP, att vapenförsäljningen sker ”till stöd för Sveriges försvar och säkerhet”. Det är sant i princip, men samtidigt är det svårt att se hur Sveriges försvar och säkerhet skulle stå och falla med att vi säljer luftövervakningssystem till Förenade arabemiraten.
Och när vi talar om dubbelmoral: det som ser verkligt illa ut är hur Sverige applåderar demokratirörelserna i Mellanöstern och Nordafrika samtidigt som vi säljer vapen till de nybefriade ländernas grannar – som fortfarande styrs av emirer och generaler.
Flera partier har länge efterlyst ett demokratikrav för svensk vapenexport. I våras tycktes M äntligen svänga och acceptera en sådan linje. Men utredningen som ska föreslå en lagändring har frusit inne i handelsminister Ewa Björlings djupaste skrivbordslådor. Det är dags att rota fram den nu.
Ett argument mot ett sådant krav är att det kan vara svårt att definiera vad som är en demokrati. Men ofta är diktaturer som porr; man känner igen dem när man ser dem. Och att hitta en demokratidefinition vid nog att omfatta Saudiarabien är omöjligt.