Signerat – Hanne Kjöller.
En person som bor i en tätort och som inte längre står ut med trafiken har tre val.
1. Flytta.
2. Kräva politiska beslut som innebär att bilarna försvinner eller minskar radikalt.
3. Ta lagen i egna händer och börja skjuta mot bilarna, alternativt skära upp däcken på dem när de står parkerade.
Jag röstar för det första alternativet. Det andra är utopiskt och kommer aldrig att bli verkligt. Och det tredje är såväl olagligt som odemokratiskt. Icke desto mindre tycks denna modell ha åtskilliga anhängare. Till och med inom politiken och vetenskapen.
Åtskilliga vargforskare, riksdagsledamöter och statsråd anser att det inte kan få finnas mer än cirka 200 vargar i Sverige, för då tar människor lagen i egna händer och börjar skjuta hejvilt.
Det är att lägga sig platt för anarkister. Det är att låta dem som skär upp däcken på bilar bestämma hur många bilar de kan tolerera i sitt närområde och låta politikerna fatta de beslut en grupp med gevär redan fattat.
Många som mejlat efter den förra vargartikeln (9/1) hänvisar till demokrati. Beslut om varg borde fattas, hävdar vissa, av dem som bor i vargområden. Intressant tanke. Och beslut om invandring borde då reserveras för människor i invandrartäta orter? Liksom beslut om fiske av dem i kustlän? Sjukvårdspolitik av läkare?
Vi har en representativ demokrati i Sverige. I riksdagen finns representanter också för vargområden. De som menar att Sveriges vargpolitik är odemokratisk är odemokratiska. De tycker sig ha ett slags dubbel rösträtt, dels i allmänna val, dels genom ett veto som följer av bostadsort.
Det är trist att svensk varg då och då river tamboskap. För detta finns rovdjusstängsel och skyddsjakt. Det är trist att vargen tar jakthundar. Men enligt vargexperten Tom Arnbom på WWF beror detta på att svenska jägare envisas med att låta sina hundar gå lösa i områden där det finns varg.
Enligt WWF tar vargen i världen högst en handfull människoliv per år. Tigern tar upp till 100. Och elefanten 500. Ska vi skjuta av dem också?