Signerat – Hanne Kjöller.
För några år sedan stötte jag ihop med en man från Alaska. Vi kom att prata varg. Hos oss, berättade mannen, är varg en icke-fråga. Det som däremot brukar bli en fråga är björnen. Varje år tycks någon hitta till en av stadens smaskiga sopbehållare. Vargarna ser vi inte, sa han som levde som skogsbrandsbekämpare inne i urskogen.
I Alaska finns ungefär 8.000 vargar på en yta som är ungefär tre gånger så stor som Sveriges. Omräknat är det samma sak som om vi i Sverige skulle husera knappt 3.000 individer. Det gör vi inte. Riksdagen har bestämt att det inte skall finnas fler än 210 stycken. Och redan detta låga antal tycker vissa är för många. Några tycker att det är exakt 210 för många. Rumänerna härbärgerar mer än tio gånger så många men är – om jag förstått saken rätt – inte hälften så hysteriska. Trots att en varg inte tagit ett människoliv sedan 1821 i Sverige tycks vi vara mer rädda för den än för att sätta oss i en bil och ge oss ut i den trafik som skördar hundratals liv. Per år.
Fruktan är inte rationell – det är sant. Men hur botar man den? Inom den populära kognitiva beteendeterapin ska man titta på spindlar för att bli av med rädslan. Men när det gäller vargar ska man uppenbart göra tvärtom. Man skjuter av dem. Vore det inte bättre med kbt åt värmlänningar, dalmasar och andra skräckslagna? Och eget ansvar för val av boplats.
Står man inte ut med myggor ska man kanske inte bosätta sig i Tärnsjö. Står man inte ut med regniga höstar ska man kanske inte bosätta sig på västkusten. Står man inte ut med varg ska man kanske inte bosätta sig i en värmländsk skog.
Jag gillar inte veckans licensslakt, förlåt licensjakt. Om problemet är inavel, varför i så fall inte börja med att utöka stammen och sedan gärna bedriva skyddsjakt på eventuellt närgångna individer? Jens Karlsson, forskare vid SLU, berättar att djur som får välja partner att para sig med föredrar en som är genetiskt olik.
Alltså, vill man komma åt inaveln bör man ge vargarna alternativ. Precis som varghatarna redan har alternativ att bosätta sig i vargfria områden.