Signerat – Johannes Åman.
Den grupp som hade till uppgift att analysera varför Socialdemokraterna förlorade valet 2006 pekade på två svaga punkter: skolpolitiken och Stockholm.
Mona Sahlin signalerade raskt att skolpolitiken skulle få en starkare betoning på kunskaper. Men hon mötte genast motstånd och tappade tempo. För att få stöd för sin linje tvingades hon markera att hon inte skulle acceptera ett nederlag.
De stora förlusterna i Stockholm berodde enligt analysgruppen på att partiet hamnat i otakt med huvudstadens stora ”mellanskikt”. Dessa väljare är vana att själva fatta beslut. Om analysen var riktig hade partiet därför skäl att bejaka valfrihet och mer betona kvalitet än driftsform.
När rådslagsgruppernas rapporter kom i våras slogs som väntat fast att valet mellan offentlig och privat driftsform inte är det viktigaste. Men därpå följde den något kryptiska formuleringen att ”friskolor ska vara skyldiga att återinvestera överskott tillbaka till skolan”.
I slutet av juli drev Carin Jämtin, oppositionsborgarråd i Stockholm, på DN Debatt det kravet ett steg längre: Pengar för välfärd ska inte få gå till vinst.
Var det partiledningens hållning? Nej, inte att döma av de på torsdagen offentliggjorda kongresshandlingarna. Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer har retoriskt en stark betoning på frihet. Något vinstförbud för friskolor och vårdföretag vill partistyrelsen inte ha.
Men kongresshandlingarna visar också att driftsform och vinst är starkt laddade begrepp inom partiet. Privata alternativ betraktas med misstro. Många delar inte ens partistyrelsens åsikt att valfrihet är något positivt inom vård, skola och omsorg.
Så det är bäddat för upprepning av det som hände i skolfrågan: Sahlin får formellt sitt partis stöd men inte med tillräckligt eftertryck för att kunna driva en ny linje med kraft.