Nu förhandlar arbetsmarknadens parter om lönerna för mer än 3 miljoner löntagare. Samtidigt har många löntagare ingen klar uppfattning om sin fullständiga lön och beskattning. I september går samma löntagare som väljare till valurnorna. Som vanligt kommer valet att handla om ekonomi, jobb och skatter.
Men hur ska väljarna kunna fatta väl underbyggda beslut när de har dimmiga begrepp om vad de får i lön och vad de betalar i skatt. Här finns ett demokratiskt informationsunderskott, som inte är värdigt ett samhälle som gör anspråk på öppenhet i det offentliga samtalet.
Det finns en enkel och omedelbar lösning: lönebeskedet bör ge en tydlig bild av de löner och skatter som gäller för löntagarna. Alla lönebesked bör därför redovisa åtminstone följande poster: totallön, löneskatt, bruttolön, inkomstskatt och nettolön.
En kort förklaring av dessa poster är på sin plats. Bruttolönen är vad de flesta löntagare uppfattar som ”sin” lön före skatt. För att belysa resonemanget med några siffror kan vi utgå från den förväntade bruttolönen på 35.700 kronor för samtliga yrkesverksamma Sacomedlemmar under 2010.
På bruttolönen läggs en löneskatt, de så kallade arbetsgivaravgifterna, i det här fallet på 11.200 kronor. Då får vi en totallön på 46.900 kronor. Totallönen är arbetsgivarens lönekostnad – ersättningen för den anställdes bidrag till produktionen. Denna är relevant när arbetsgivaren beslutar om nyanställning/avskedande eller jämför lönekostnaden i Sverige med den i andra länder.
Löneskatten har tyvärr fått den bedrägliga beteckningen ”arbetsgivaravgifter”. Fiffiga finansministrar har nämligen velat skapa intrycket att det är arbetsgivarna – inte löntagarna – som betalar arbetsgivaravgifterna. Faktum är att dessa på sikt övervältras på löntagarna på samma sätt som den vanliga inkomstskatten. Denna betalas ju också in av arbetsgivaren till staten. Men ingen påstår att detta belopp tas ur arbetsgivarens ficka.
Nettolönen på 26.200 kronor dyker till sist upp när inkomstskatten på 9.500 kronor dragits från bruttolönen. Det är vad löntagaren får ut av totallönen på 46.900 kronor efter löne- och inkomstskatten och kan använda för sin privata konsumtion och sitt privata sparande. Skattekilen, skillnaden mellan totallön och nettolön, blir i det här fallet 20.700 kronor.
Redogörelsen i lönebeskedet kan naturligtvis göras mer detaljrik med fler poster för olika skatter, avgifter, jobbavdrag, löneförmåner med mera.
Ett nytt lönebesked som ger denna information har många fördelar. För det första bidrar det till att höja nivån på debatten kring avtalsrörelsen genom att ge löntagare och arbetsgivare samma information om arbetskraftskostnaden och få dem att diskutera samma löne- och skattebegrepp. Mer gemensam information på den här punkten underlättar avtalsrörelsen.
För det andra kan det nya lönebeskedet nå löntagarna i god tid före valet i september, inte minst nya väljargrupper som ungdomar och invandrare. Alla kan tydligt se hur mycket de betalar av lönen till den offentliga sektorn. Det leder därmed ett bättre politiskt samtal – inte bara inför valet i år utan i all framtid.
Det nya lönebeskedet är dessutom en billig form av konsumentupplysning. Varje månad får löntagarna en samlad bild av sin lön och lönebeskattning. Rutinerna för detta finns redan hos många företag och offentliga myndigheter. Det är som regel bara några smärre programmeringssteg som måste tas.
Finns det då inga nackdelar med att ange totallönen? Jo, för politiker som vill maskera kostnaden för den offentliga sektorn blir förslaget ett steg tillbaka. Denna önskan att skapa en skatteillusion drev en gång i tiden finansministern Göran Persson att ta bort den totala lönen från lönebeskedet för statligt anställda – en nymodighet som hans företrädare Anne Wibble hade infört.
Detta var för 15 år sedan. Förhoppningsvis är Sverige i dag ett samhälle där det är en fördel, inte en nackdel, att löntagarna och väljarna får mer information om sina skatter och löner. Kunniga väljare driver fram god politik. De kriser som nu drabbar en rad länder i Europa visar på faran med att hålla väljarkåren ovetande om de offentliga finanserna.
Vem skall då ta initiativet till ett tydligt lönebesked? Bäst vore kanske att parterna på arbetsmarknaden, som ett led i den pågående avtalsrörelsen, tar beslutet. På sikt leder detta troligen till att riksdagen med lagstiftning tvingar alla arbetsgivare att lämna kompletta lönebesked till sina anställda.
Vi svenskar brukar vara stolta över den svenska modellen med självständiga parter på arbetsmarknaden. Nu har fack och arbetsgivare en unik chans att visa att de kan leva upp till vad som förväntas av dem. Det är bara att enas om ett nytt och fullständigt lönebesked.