Signerat

Vissa veckor är särdeles bra veckor för Sverige

Söndagskrönikan – Peter Wolodarski.

Sverigedemokraterna har haft sina sämsta dagar sedan valet 2010. Ingen bör vara överraskad av partitopparnas hårdföra nationalism och rasism.

Mattias Karlsson sitter i Sverigedemokraternas verkställande utskott. Tillsammans med partisekreteraren Björn Söder ingår han i SD-ledaren Jimmie Åkessons kompisgäng från studietiden i Lund.

År 2007 var Karlsson ansvarig för att ta fram SD:s invandringspolitiska program. I ett förslag hette det att ”svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk”.

På Ekots fråga om fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic är att betrakta som svensk svarade Karlsson våren 2007:

”Jag uppfattar honom inte som det, på det sätt han tänker, agerar och talar. Han har en attityd som på många sätt inte känns som typiskt svensk. Han har ett kroppsspråk och ett språk i allmänhet som jag inte uppfattar direkt som svenskt.”

Drygt en månad efter Ekots intervju fick Jimmie Åkesson frågan från Sydsvenskans Niklas Orrenius hur han såg på Karlssons uttalande. SD-ledaren svarade: ”Jag delar Mattias resonemang. Men så länge vi inte har frågat Zlatan själv är det ointressant. Jag är inte alls säker på att han skulle säga att han är svensk.”

Åkesson, som är mycket fotbollsintresserad, berättade att han fanns på läktaren i Portugal några år tidigare och kände lycka när Zlatan gjorde sitt omtalade EM-klackmål mot Italien.

Men var Zlatan svensk då?

”Han spelade i alla fall för Sverige. Sedan om han var legosoldat eller inte, det vet jag inte”, svarade Jimmie Åkesson.

I onsdags var det dags för Sverigedemokraterna att göra ett praktfullt självmål när Expressen avslöjade den numera beryktade videon med tre ledande partimedlemmar. Senare på kvällen, efter den massiva publiciteten kring SD, gjorde Zlatan fyra mål för Sverige mot England, och runt om i världen fascinerades människor av den enastående, blågule anfallaren.

Han som, enligt SD-ideologen Karlsson, har ett ”kroppsspråk” och en ”attityd” som inte ”känns” svenska. Han som, enligt SD-ledaren Åkesson, kanske i själva verket är att betrakta som en ”legosoldat”.

Låt oss fortsätta med kopplingarna till fotboll, även om vi lämnar Zlatans suveräna och numera världsberömda ”kroppsspråk” därhän.

SD-trion som drog fram genom Stockholms sommarnatt hade förvisso inte varit på någon landskamp. Men de förde tankarna till ett gäng huliganer med järnrör i handen, den sortens män som periodvis kidnappat svensk idrott med sin rasism och kvinnofientlighet.

Jag såg dem förstöra för Djurgården i mitten av 1990-talet. Jag hörde dem skräna hora, blatte och fitta i tunnelbanan på väg mot derbyn i Solna. Jag minns hur Djurgårdens speaker Dan Svanell flera gånger protesterade mot rasismen under matcherna och möttes av massans svar från ståplats: ”Speakern älskar negrer.”

Mest obehagligt med den uppklädda huligantrion från SD – som inbegriper partiets talesmän i ekonomiska och rättsliga frågor – är dock inte grovheten i språket. Det är den hotfullhet med vilken Erik Almqvist angriper komikern Soran Ismail utanför McDonald’s på Kungsgatan.

Ismail får inte bara höra att han är ”osvensk”, något han protesterar mot med hänvisning till sitt svenska pass. Almqvist varnar också för att Soran Ismail ”kommer att få problem i framtiden”. Sverige är ”inte ditt land, det är mitt land”, förkunnar Erik Almqvist.

Så yttrar sig den nutida fascismen i sverigedemokratisk tappning.

Det enda som borde vara överraskande med SD-skandalen är att någon kan vara överraskad av vad som framkommer i filmklippen. Den som känner till Sverigedemokraternas historia vet att partiet har sina rötter i svensk nynazism. Den som genom åren följt SD:s tirader om svenskhet och muslimer inser att den hårdföra nationalismen och rasismen är partiets livsluft.

På samma sätt som fisk ruttnar från huvudet finns främlingsfientligheten i Sverigedemokraternas själva topp.

Partisekreteraren Björn Söder har i veckan försökt försvara SD:s anseende. Det är samme Söder som i våras använde Facebook till att kommentera Loreens svenska seger i schlagerfestivalen med frågan ”Sverige?”.

Det goda med Expressens avslöjande är att rasismen i partiets ledning nu finns dokumenterad på video, öppen för alla att studera och dra slutsatser av.

Sedan Sverigedemokraterna skränade på valnatten 2010 har det skett ett slags avtrubbning i synen på partiet. Det har pågått en normaliseringsprocess under de drygt två år som SD:s ledamöter stått kostymklädda i riksdagens talarstol. Partiet har mer och mer betraktats som ett i mängden.

Förhoppningsvis nåddes kulmen i denna utveckling när SVT:s ”Agenda” i höstens partiledardebatt valde att göra SD:s problemformulering till sin, och frågade: ”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Ungefär samtidigt kom Jimmie Åkessons löfte om nolltolerans mot rasism inom SD, och opinionssiffrorna började stiga.

Expressens avslöjande skakar partiet på två sätt.

För det första har ribban för att rösta på Sverigedemokraterna åter höjts. Huligantendenserna kanske inte skrämmer de mest hängivna supportrarna, men de hindrar partiet från att i närtid etablera sig på en högre nivå i opinionen.

För det andra har skandalen visat på en djup intern splittring. Vem läckte filmen, som Kent Ekeroth tagit, till Expressen? Och hur stark är Jimmie Åkessons ställning? Är SD på väg att utvecklas till samma cirkus som en gång Ny demokrati?

Paradoxalt nog kan det ha varit Jimmie Åkessons utspel om nolltolerans som försvagade partiets nationalistiska kitt, och därmed utlöste veckans turbulens.

En åtgärd som syftade till att lyfta SD:s glastak i opinionen har i så fall dragit in partiet i dess allvarligaste kris någonsin. Och detta samtidigt som Zlatan – en ”babbe” i Erik Almqvists tankevärld – inviger Friends arena genom att göra fyra mål mot England.

Vissa veckor är särdeles bra veckor för Sverige.