Signerat - Barbro Hedvall.
Konstnärer vill gärna göra gällande att de har tentakler för att tolka tidens ström på ett sätt som vi tröga inte har. Och banne mig om de inte har rätt! För mer aktuella än de konstnärer som i år bjudits in till Wanås tycks det mig svårt att vara.
Wanås är godset med parken där konstnärer skapar nya verk var sommar. Och där en imponerande stor besättning kor producerar ekologiskt.
I år har Wanås blivit grönt – parkens träd har förstås alltid blivit gröna så här på våren – nu är det konststiftelsen som är grön.
Footprints, människans avtryck, är den följdriktiga rubriken för utställningen. Vi människor lämnar våra spår, på gott och ont. Just nu är fokus på det onda, vår livsföring som tar mer av jordens resurser än lämpligt. Följaktligen avsätter en av konstnärerna, Henrik Håkansson, ett område på Wanås mark som ska förbli orört, ett reservat. Hoppas att också de djur som samma konstnärs kamera fångat nattetid förstår att spara.
Den renaste tidsträffen gör finska Tea Mäkipää och isländske Halldór Úlfarsson. Deras röda lilla stuga kantrar i slottsdammen. Med teveantenn och gardiner intakta ser huset ut att gå till botten. Inte tragiskt, nej, tragikomiskt. En bild av överbelåning och fastighetskris, av den svenska modellen som börjat sträva mot slottsliv. Eller en illustration av att fasaden betyder allt, spänningen mellan den röda stugans sneda vägg och slottets vita, raka, bägge speglande sig i dammens vatten.
Nog satte det mina tankar i rörelse. Upplevelsen blev än mer komplicerad när jag strax därpå stötte på samma pars skelettlika husram. Rören, badrummens handfat, stålkanter är det som återstår av ett hus, också detta ställt på sned. Så nära bor din granne, så tomt är ett hus när kronofogden varit där – tidlösa tolkningar mot enkla politiska snabbkopplingar.
Och sedan åter till det gröna temat med lastpallar som förvandlas till odlingsbäddar utställda litet varstans på de finklippta gräsmattorna och intill de murade uthusen som gör Wanås till en plats för konst som puttar till en och för framåt.
Observera att årets konstnärer kommer närmare ifrån än tidigare år – Norden och Tyskland. Kanske är det därför det finns en doft av skogsmulle över årets gröna Wanås.