Tål yttrandefriheten i Sverige inte större påfrestning? Frågan ställs kanske efter veckans utslag i Europa­domstolen. Den som tänker efter inser dock att domstolen i Strasbourg har fattat ett klokt beslut.

Fallet handlar om fyra unga nynazister som i december 2004 delade ut ungefär hundra flygblad i en skola i Söderhamn.

I en tvåsidig, tättskriven pamflett anklagade de lärarna för att sprida ”homosexpropaganda”. Eleverna uppmanades att protestera mot undervisningen. ”Din antisvenska lärare vet mycket väl att homosexualitet har en moraliskt nedbrytande effekt på folkkroppen.”

Flygbladen släpptes ned i elevernas skåp, och många blev upprörda. De ville inte bli påtvingade sådant material! Rektorn ingrep och sedan gjordes en polisanmälan för hets mot folkgrupp. Fallet överklagades ändå upp till Högsta domstolen.

Där slog majoriteten fast att de fyra ägnat sig åt straffbar ¨missaktning av gruppen homosexuella”. Och nu har alltså en majoritet av domarna i Strasbourg ställt sig bakom den bedömningen.

Sverige bröt inte mot yttrandefriheten, artikel 10 i Europakonventionen, när flygbladsutdelarna i Söderhamn dömdes till dagsböter och skyddstillsyn, anser Europadomstolen.

Skulle det inte ha räckt att köra bort nynazisterna från skolan, samla eleverna och bemöta de grumliga och obehagliga påståendena? Innebär inte det fria ordet rätten att föra fram åsikter som kan vara motbjudande?

Det existerar förstås ingen tydlig gräns mellan yttrandefrihet och farlig hets. Men den finns och uttrycks fortfarande bäst av Johan Stuart Mill i den klassiska boken ”Om friheten” från 1859.

I ett ofta citerat exempel jämför Mill en tidningsartikel som innehåller en anklagelse mot en spannmålshandlare som påstås orsaka svält bland fattiga – och samma åsikt som förs fram av en uppretad folksamling framför spannmålshandlarens hem. Det ena måste få skrivas, det andra ska stoppas.

En liknande tanke ligger bakom lagstiftningen rörande ”hatbrott” och ”hets mot folkgrupp” som finns i flertalet europeiska länder. Förklaringen är förstås historisk: Europa vet vad som kan hända om mobben släpps fri. Fortfarande pyr ett otäckt hat mot grupper som uppfattas som avvikande i många europeiska länder.

På samma sätt som till exempel judar, romer eller muslimer behöver därför också homosexuella skydd i form av förbud mot hot, hets och smädande pamfletter.

Både Högsta domstolen och Europadomstolen konstaterar dessutom att flygbladen i Söderhamn inte kan ses som ett försök att sätta i gång debatt. Texten andas hets och hat, inte argument. Att materialet hamnade i elevernas skåp utan att de kunde säga nej tack bidrar också till domstolarnas beslut.

Fundera också över språket som användes i flygbladen.

En unken pust från 30-talet strömmar genom formuleringarna och är förstås ett medvetet sätt att försöka koppla till det som hände då. Valet av ord kan också vara ett sätt att framföra förtäckta hot.