Släpp hela materialet

Göran Persson har pratat i ungefär 100 timmar med SVT-reportern Erik Fichtelius. Det kraftigt kondenserade resultatet har tittarna kunnat ta del av denna vecka, blott ett par dagar efter att Mona Sahlin övertog ordförandeklubban i det socialdemokratiska partiet.

Intervjuerna rubbar få föreställningar om den tidigare statsministern. De som betraktat honom som en bufflig maktmänniska har fått stöd i det publicerade materialet. Där finns de nedsättande personomdömena, bristen på självdistans, övertron på den egna förmågan.

Persson ser sig själv som den kloke strategen, men mest av allt framstår han som en slug taktiker som saknar den långa sikten. Han gör inte bara fundamentala felbedömningar av Mona Sahlin och Maud Olofsson. I praktiken överger han även sina stora politiska projekt - Östersjösamarbetet och det ekologiskt uthålliga samhället.

De som letar efter ständig opportunism under de tio åren vid makten finner det. Samtidigt träder också bilden fram av en framgångsrik budgetsanering och ett lyckat ordförandeskap i EU - också detta en sida av Perssons ledarskap som förtjänar att uppmärksammas. Han var i vissa lägen rätt man för sin tid.

SVT-intervjuerna är viktiga och spännande historiska dokument, som väl motiverar fyra timmar på bästa sändningstid. Samtidigt reser de frågor om såväl journalistisk etik som krav på opartiskhet och sanning.

Upphovsmannen Erik Fichtelius har kommit sin källa Göran Persson mycket nära, så nära att han varken borde ha agerat partiledarutfrågare i valen 1998 och 2002 eller fungerat som inrikespolitisk kommentator i Aktuellt. Dessa roller var inte möjliga att förena trovärdigt, inte ens för en person med hög svansföring i medieetiska frågor.

När Perssonintervjuerna avslöjades år 2003 försvarade sig SVT:s chefer med att tittarna fortlöpande serverades med nyheter från dokumentärarbetet. I dag vet vi att det varit si och så med den saken.

Fichtelius har varit mer lojal mot projektet och statsministern, vilket går att förstå, även om elaka tungor skulle säga att han fungerat som Göran Perssons hovkrönikör. Hittills har inga svåra motfrågor ställts. Inte heller har de som angripits fått en chans att svara. Motsägelser, halvsanningar och rena felaktigheter har lämnats okommenterade.

Kanske ger Fichtelius bättre besked i sin Perssonbiografi, som ges ut av Norstedts om ett par veckor. Ändå räcker inte det för att SVT ska kunna lämna historien bakom sig.

Hemlighetsmakeriet och de oklara rollerna har skadat förtroendet för public service. Det kan bäst återupprättas genom att Sveriges Television på sin hemsida publicerar samtliga 57 Perssonintervjuer i oredigerat skick, så att tittarna själva kan bedöma både frågor och svar. Därmed skulle många fler än Erik Fichtelius och några forskare på Södertörns högskola få en chans att värdera intervjuerna. SVT borde också komplettera videomaterialet med fullständiga utskrifter av det som sägs, vilket skulle göra det möjligt att enkelt leta information med hjälp av fritextsökningar.

I USA har allmänheten haft stor glädje av utskrifterna från Nixonbanden (det hemliga inspelningssystemet i Vita huset under tiden för Watergateskandalen), liksom av ljudupptagningarna från Ovala rummet under Kubakrisen.

Intervjuerna med Persson har mindre dramatisk karaktär men är likväl ett unikt historiskt dokument. Det måste offentliggöras i sin helhet om SVT ska leva upp till kravet på oberoende.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut